Som jag har längtat, månader, veckor och så slutligen dagar!! Så äntligen vardet dags :)
Resan ner gick så långsamt... Man nästan räknade sekunderna. Tillslut var jag så nere på Centralstationen för att möta
M-L.
Vi begav oss omgående till Söder där vi skulle bo i systers lägenhet. Vi hade enorma planer om shopping och sen konserterna nere i Kungsträdgården. Men ACK, vi har ju så mycket tid att ta igen. Tiden går så fort!!! Så vi inser att det blir en snabbshopping och sen ombyte om vi överhuvudtaget ska se något av banden där n
ere.
Luften är skön så vi promenerar ned, via Slussen, Gamla
stan och Slottet.
Casablanca har vi redan missat, men
Bullet går på när vi väntar på att få våra armband. Vi har en gemensam bild av det bandet. Tänker inte gå in på det här, men de är liksom speciella *
asg* Handlar inte om deras musik på något vis. Men vi var ju liksom tvungen att se dem.
Efter dem går
Crasch diet på. Ett band som jag verkligen avgudade för några år sedan, innan deras dåvarande frontfigur tragiskt gick bort. Trodde bandet skulle försvinna med honom. Men så var inte fallet och nu gillar jag dem åter. Deras framträdande var ju dock inte det bästa den här gången och vi känner oss nöjda.
Kvällen avslutade vi med alldeles för många
shots,
Tuborg, drinkar och trevligt sällskap på
Kellys. Sjukt trevligt var det!!!
Det var tungt att vakna på lördagen... eller kanske inte för jag tror att jag fortfarande var onykter.
Men man inser i vilket fall att festivalen öppnar om en timme och,
nja, det kommer vi inte hinna till. Vi satte som mål att 14.30 var en bra tid att komma dit. Då började
Hammerfall och det kunde ju vara trevligt att se. Vi funderar hit och dit hur vi ska klä oss.
Meterologerna har lovat regn hela veckan men nu skiner solen...
Hrm... Beslut: Regnjacka, tröja, mössa och vantar. Men packade fint i axelväskan.
Vi tar
T-banan ned till Centralen, för att sedan glida vidare med Röda mot Mörby.
Perongen är full av mer eller mindre tydliga hårdrockare och tunnelbane vagnarna är fyllda till bredden.
Vi hinner bara ut i luften innan de första dropparna börjar falla. Alla i vårt sällskap tar på sina respektive regnskydd... och det är vi inte ensamma om
Väl inne på området så har vi ju missat
Hammerfall....
Men Tom
Araya ger sig snart till känna och
Slayer manglar vidare. Enligt
Micke så "
köttades strängarna på basen" Vad nu det kan innebära *
asg* Jag blev positivt överraska av
spelningen och brydde
mig inte märkbart av regnet. Dock var inte
M-L lika road och vi begav oss snart, med övriga i sällskapet till närmaste
öltält.
Det är nu helvetet bryter ut!!! Regnet öser ned! Vi placerar telefoner, kameror och annat av värde i en plastpåse som sedan stoppas i väskan som i sin tur täcks av ytterligare en plastpåse. Allt blir blött!! Vatten rinner via
muddar, krage... Från kedjan i
linningen ned på benen. Den fina gröna gräsmattan förvandlas snart till en gigantisk
gyttjepool.Min hjärnskakning ger sig till känna, magkatarren likaså... Kölden kryper in och jag kan inte hindra att hela kroppen skakar. "Andas, slappna av" Jag intalar mig alla de saker som jag vet fungerar under normala förhållanden. Men det går inte!! Minns bara fragment av Alice Coopers konsert, har minnesluckor trots att jag vid det här laget är helt nykter. De runt omkring hjälper så gott de kan, delar med sig av sina kläder eller kroppslig värme... Men det går inte längre och jag är villig att ge upp. Offra Mötley... Som jag verkligen längtade efter.
Jag släpas iväg. Försöker tappert pilla i mig lite varm mat.... REGNET UPPHÖR!!! Området jublar :)
Efter en stund känner jag värmen från maten och jag tar av mig regnjackan. Plockar så fram min tröja och vantarna. De är torra och ger mig det jag behöver: Värmen sprider sig och jag känner på något sjukt vis hur kroppen åter börjar leva. Iggy intar scenen någonstans långt i fjärran, men det ignoreras och vi laddar med något drickbart istället. Stämningen förbättras och så hör vi....
Introt till "
Kickstart my heart". Dagen är räddad och vi rusar mot scen....
Vince stämma ljuder och jag är överlycklig.
Hoppar och sjunger och känner hur glädjen sprider sig. Det är ju därför jag ville hit!!! Tittar på
M-L och bara njuter!!
"
Do you know that Sweden must be
thebest place to be
horny in?"
Tommy Lee bjuder på sig själv :) Publiken jublar!!
Efter konserten förflyttar vi oss till den andra scenen.
Iron Maiden ska snart gå på. För mig personligen är de inga favoriter, men det är ju liksom ett band som man måste se om man har chansen. Tyvärr gjorde de mig besviken... Och även övriga i mitt sällskap.
Vi bestämde oss för att överge området och ta oss till tunnelbanan.
Vårt mål var att ta oss fram genom lera, gyttja och vattenpölar utan att halka, snubbla eller bli knuffad.
Viljan att INTE hamna på marken var stor, men det var inte det lättaste!! Men vi klarade det!!
Det var lugnt i tunnelbanan och vi kom därifrån smärtfritt. Vi åkte till Slussen och beslutade att fräscha upp oss innan vi skulle stråla samman och käka någonstans.
Jag och
M-L traskade hemåt. Tröttheten kom smygandes... Vi gick in i
soprummet, krängde av oss skor och strumpor som fick sin slutliga vila i en
container, sedan gick vi barfota de tre
trapporna upp till systers lägenhet.
Byxorna var som klistrade längs benen och leran sprutade när vi tappert brottades med dem för att få av dem.
Efter snabbdusch slängde vi oss i soffan och insåg att vi varken hade ork eller lust att ta oss ut från
lägenheten... Då började det åska och vi intog istället respektive sovplats.
Mycket trevlig helg, som har man har haft kvar i kroppen flera dagar :)
