ADHD utan H....

När jag jobbade med tonåringar som hade diagnosen ADHD så slogs jag av hur olika det yttrar sig på olika individer. När Sonens pedagoger talade om sina misstankar för 5 år sedan så hade jag det i åtanke. I mina ögon hade Sonen inte de typiska symptomen, men jag hade ju sett att det fanns stora skillnader. Basutredningen gjordes och det visade sig att det blev ingen diagnos den gången. Ett år senare fick han sitt första anfall och diagnos Epilepsi. Medicineringen gjorde att många saker som pedagogerna reagerat på tidigare försvann. Vi fick reda på att han antagligen haft Epilepsi flera år så då relaterade vi ju dessa saker till Epilepsin.

Nu finns nya misstankar... Dags för basutredning igen...

Hektisk vecka!!

Det har ju varit tyst här i över en vecka. När vi var på Bloggseminariet som Oriflame höll i så blev vi också deltagare i en tävling. Vi 10 deltagare på seminariet skulle tävla om biljetter till Attitude om två helger. Det fanns vissa kriterier och innan vi fick reda på tävlingen så fick vi sätta egna mål. Det var givetvis dessa mål och lite mer som vi skulle jobba emot. Det fungerade ju bra, med tanke på att jag redan var igång med min blogg och hade lite erfarenhet. Men så, hände det lite för mycket runt mig privat och då försvann inspirationen igen. Jag har ju bestämt att jag inte ska skriva så mycket privat här. Inte som jag gjorde tidigare iaf. Man har ingen aning om vilka om läser och hur det används. Då, innan mitt uppehåll, så fanns det Ex-partners (inte mina barns pappa), "vänner" som använde det jag skrev, formulerade om och det blev rykten, skitsnack och massa annat. Det blev mycket jobbigt, framför allt tillsammans med min kamp mot cancern. Så om jag nu bestämt mig för att inte skriva för mycket privat, men det händer massor privat, hur ska jag då göra i bloggen? Det kanske inte finns något mer att skriva om? Jo då, jag kan ju alltid skriva om Oriflame. Men jag tror ju inte att det är vad mina läsare vill se hela tiden heller. Så det ledde till att jag helt enkelt slutade skriva. Jag orkade inte ha pressen på mig om 3 inlägg per dag tex Nu är iaf vinnarna utsedda och min stress borta med dem. Gratulerar Anneli och Sanna!!

Så det som inte varit privat har ju varit MASSOR med Oriflame! Förra veckan var det privat visning, två storvisningar, Öppet hus, öppet i min lilla Lya, marknadsföring både på köpcentrum och i brevlådor. Denna vecka har jag öppet alla vardagar, utb successplan, katalogmöte och så prospektering på köpcentrum. Har jag inte världens roligaste jobb?!! Man får samarbeta med härliga personer, lära känna nya bekantskaper och träffa nya människor. Samtidigt som man har trevligt! Underbart!!

Dukat bord på storvisning i Järbos Folkets hus

Nu väntar vi bara på gästerna

Sonen häftar fast visitkort på Katalog 3....

Högen i baksätet växer....

Sen laddar han benen och springer från låda till låda.
Jag: "Jag kan ju köra bilen fram till lådan
så kan du bara lägga i katalogen"
Sonen: "Nej, mycket skönare att springa!"

Sen så börjar jag äntligen få lite ordning på öppettider i Lilla Lyan.
Även om de fortfarande är flexibla så har jag ändå en grundstomme att luta mig emot.

Go'frulle

Något som jag tycker mycket om är att äta lyxig mysfrulle tillsammans med familjen. Mina stora barn vill ju gärna sova länge på helgerna men ibland så kan vi sitta samlade och njuta tillsammans. Just denna morgon så jobbade tyvärr Maken. Om man ska se något positivt med det så är det ju att det blir lite bekvämare att laga maten.

Först Amerikanska pannkaksplättar med linfrö.

I fruktskålen fanns clementiner som inte blivit uppätna så de var ju perfekt att göra juice på. I ren frustration så kastade jag den stora juicepressen. Det var en billigare variant som var för svag. Risken att klämma sig var för stor så då kämpar jag hellre på med denna lilla press.

Något som ger det där lilla extra är att göra egen snabbsylt. Iställeet för att röra ned socker så steker jag jordgubbarna i stekpannan tillsammans med sirap. Då blir det glaserade och får en söt lite karamelliserad smak.

Till slut lite skivad banan med och givetvis cafe au lait!

Smaklig måltid!

Och Sonen kämpar vidare...

Stegringen av Sonens medicin har komplicerat situationen. Han krampar oftare, både petite och grand mal, är aggressiv och orolig. Hans läkare funderar över vad som inte fungerar och det gör ju givetvis jag och Exet med. Klart man blir orolig när sitt barn inte mår bra.
Igår var det iaf dags för ytterligare ett EEG. Det börjar bli en vana och det märks att Sonen vet precis som gäller. Nu är det bara att vänta på provsvaren från Uppsala och se vad barnneurologen Amir och hans läkare Erik kommer fram till.

LOVE!

Man hör små tassande steg, känner hur någon gläntar på täcket och de små iskalla händerna och fötterna nuddar vid ens hud. "Grattis på namnsdagen, Världens Bästa Mamma!" viskas i örat och så får man en lååååång varm, härlig kram! Kan man vakna på ett bättre sätt?!! Min Underbara Son!!

Ja...

Så efter mitt trevliga besök gjorde jag ett försök att plocka lite. Hoppades kunna övertyga Dotter att dammsuga när hon kom hem. Sonen spelade ett tag till innan det var dags för honom att förbereda sig för kalas, Faster fyller 40 idag. Sen blev det tyst... Pratade en lång stund med Underbara M-L på msn och sen blev det soffan framför mina fyra sällskapsdamer från New York ;) Där jag tydligen passade på att somna med. Även om jag mår bättre så känner jag att orken inte finns... Att man legat vaken och funderat halva natten hjälper ju givetvis inte heller. Vaknade inte förrän barnen kom hem igen och då blev det ju fullt ös på en gång. Glömde givetvis att fråga Dotter om dammsugningen innan badet och efter vet jag att det är dömt, eftersom då kan hon ju bli ofräsch... Får helt enkelt vara skitit på golven ett tag till.

Så vad händer på Sportlovet? Känner lite ångest för de kommande tre dagarna då barnen är hos mig. Jag vill ju liksom kunna hitta på något med dem, men vad? Svårt när man inte får bada, anstränga sig, helst inte köra bil, inte bära tunga kassar osv... Man känner sig lite begränsad minst sagt!

Ett försök...

Jag planerar att masa mig ned till Konstgräset idag. Tjejerna har träning och det är ju jag som oftast kör den under vinterhalvåret. Känner mig lite svag, men jag måste ju inte delta. Kan nog vara bra att komma ut och till en plats där jag är van liksom. Alltid kul att träffa Mina Brudar.

Frågan är ju hur jag ska lägga upp träningen. Föra veckan var det 5 tjejer, iofs så snöade det, men jag tror nog inte att det blir så många fler idag tyvärr. Övningarna som jag fick av Distriktlagstränaren är lite svårt att genomföra på så litet antal så jag får nog rota lite i mina anteckningar.

Men först hämta Sonen och försöka fixa någonstans för honom att vara under träningstiden. Han tycker ju att det är jätte-tråkigt att titta på. Vilket givetvis är fullt förståeligt!

Håll tummarna att jag överlever!!

Sonens månad

Här säger vi att den börjar....

http://blackicequeen.blogspot.com/2010/11/som-om-en-skiljsmassa-inte-ar.html

och fortsätter....

http://blackicequeen.blogspot.com/2010/11/dagen-efter.html

Det gick en vecka, sen fick vi det bekräftat helt. Han har Epilepsi. Detta resulterade i regelbunden medicinering. Dosen skulle successivt trappas upp var fjärde dag, från 50 mg till slutligen 400 mg som underhållande dos. Sonen skötte detta utmärkt, inget klagande eller så. Biverkningarna var många och till en början var han enormt trött, sedan mycket klumpig. Så till den grad att han började fundera själv. Vi reagerade även på att han hade ont i huvudet och sov oroligt.

Magnetröntgen görs för att utesluta tumörer. Tack och lov så visade den inget onormalt!!

När tre veckor har gått blir han så sjuk, får hög feber. I samma veva ska även det första kontrollprovet tas. För att se om han har rätt mängd av ämnet (som jag inte kommer ihåg vad det heter) i blodet. Det visar lågt antal vita blodkroppar och dåliga lever värden. AVBRYT MEDICINERINGEN OMEDELBART!!! Den ska ju egentligen trappas ned på samma vis som den påbörjades men nu såg man en större risk med det än att bara avsluta. Var det medicinen som påverkade levern? Funderingar finns om det kan vara så att han har haft köttelfeber parallellt. Det skulle kunna vara anledningen till att levern reagerar som den gör. Vi kallas tillbaka två dagar senare för nya prover och neurologstatus, även ett prov om det var köttelfeber. Det svaret bör komma under veckan. Övriga prover visar samma värden och Sonen blir sjukare. Helgen som var (alltså exakt en månad efter första anfallet) har han haft 40.5-41 graders feber (och vi får inte ge Alvedon för levern), haft flertalet anfall. Det gör ju att han behöver medicinering och i måndags påbörjade han en ny kur. En mildare medicin men också mindre effektiv. Natten till idag hade han ett mindre anfall, men dagens prover visar att bara ett av levervärdena har försämrats. Övriga står stilla eller har till och med förbättrats. Snabbsänkan har förbättrats och salt, socker och HB är normalt.

Imorgon är det dags för första upptrappningen av den här medicinen och även dags för ultraljudsundersökning av buk och bål. Sen ny provtagning dagen efter det. Jag hoppas verkligen att det har vänt då. Sonen börjar tycka att det här är jobbigt. Vi åker in till Barnmottagningen varannan, var tredje dag. Han töms på 2-4 rör blod och får göra neurolgstatus. Som tur är har han en underbar läkare som lyssnar på honom och pratar till honom och inte över hans huvud. Sonen får vara delaktig och vet precis vad som ska göras. Då känner han sig trygg och fixar det med beröm väl godkänt!!

Dag 13 - Denna vecka

Nu är jag vid tisdagens inlägg, alltså ikapp snart :)

Den här veckan var det enbart tre dagars jobb planerat enligt schemat Det är min barnvecka så det var mys planerat, förbereda för advent och så. Men så blir jag sjuk igen... Brist på ork. Har varit hos J och delat upp våra julsaker och de har kommit hit, men jag har inte orkat göra något åt det än.

Sonen hade tid till Magnetröntgen idag. Obehagligt... "Vi vet ju diagnosen men vi vill ju utesluta tumörer" *ryser* Nu är det gjort iallafall, bara att vänta och se.

Ytterligare ett utvärderingsmöte med SIF ska genomföras och det i morgon. Innan dess bör jag ha sorterat alla matchkläder men det kommer jag nog inte orka. Får antagligen lite skäll av Kanslichefen. Men det kan jag ta.

Sonen har disco på fredag och Dotter har fest hos sin far på lördag. Jag kommer inte vara närvarande på någon :S Ovant....

På söndag är det ju Advetsmys hos min moster i Uppsala. Hon brukar ha det varje år,men jag har inte haft möjlighet att gå. I år blir det tydligen många i släkten som ska dit så det blir garanterat trevligt. Nu funderar jag dock på om jag ska dra ned till Stockholm på lördagen, kanske stråla samman med syster och umgås med henne lite på lördagen och sedan göra sällskap dagen efter. Eller kanske gå på den där, garanterat SJUKT BRA konserten med Sabaton i Arenan. Mycket man vill! Oavsett så måste jag kurera mig. Man kan inte gå och ha febertoppar varannan, vartredje dag....

Lördag....

Borde man inte må ganska bra då?

Hade problem att komma ner i varv igår, mycket som rörde sig i huvudet. Sen när jag väl kom till ro, fick jag några skumma meddelanden... Så då var det ju kört igen. När huvudet väl har satt igång så är det ju liksom dömt. Men vid 3 tror jag att jag slumrade in, lagom för att bli väckt av Sonen. Han sov oroligt och åter var man stressad. Lyssnade... Gick och tittade... Nå väl några timmars sömn blev det tillslut men det var tungt när klockan ringde i morse. Hörde Sonen rossla, det var alltså därför han varit orolig i natt - Ventolinetime!

Får väl försöka få till en stödvila någon gång under dagen så man är pigg till kvällens Avslutningsfest med SIF. Men först måste jag ju fixa till lite avancerad matlagning så jag kan skriva något vettigt under Dag 4:s tema ;)

Dagen efter...

Kallelsen till EEG kom redan under eftermiddagen så på morgonen dagen efter var det dags. Massa små elektroder skulle sättas fast på huvudet. Lite trixigt om man har långt hår. Men det går...

Sen måste man ligga helt stilla och helst sova. Inte det lättaste när det är ombyggnationer utanför. Men Sonen var jätteduktig och undersökningen gick snabbare än väntat.

På eftermiddagen åkte hela "familjen" och bowlade. Det hade varit planerat dagen innan eftersom Pappan fyllde år...

Igår fick vi det bekräftat... Sonen har Epilepsi :(

Så händer det....

Vad låter? *dunk, dunk, dunk*

Vänder mig....Måste vara grannarna... *tittar på klockan*

06.30, en halvtimme kvar att sova *dunk,dunk, dunk*

Vänder mig igen och inser att jag måste gå och titta annars blir jag galen.

HITTAR SONEN LIGGANDES I KRAMPER PÅ GOLVET I VARDAGSRUMMET!!!!

Vad göra? Ruska, ropa... Ringer 112... Det går inte att få kontakt, vi (jag och dotter) lägger filtar över honom, skyddar hörn och möbler. Håller i huvudet som dunkas mot golvet...

Ambulansen kommer inom en kvart... Niclas J (TACK FÖR DITT UNDERBARA LUGN!) med kollega kommer. De kollar alla värden och vid det här laget har kramperna avtagit. Vi åker mot Gävle länsjukhus, Barnavdelningen.

Där får en trött, disorienterad liten, STOR kille ligga med sin Teddy. Allt är obehagligt, kräk och tårar avlöser varandra. Sitta sovandes i mammas famn, titta upp, gråta lite mer... Väntan är lång när man sitter ovetandes.

Tillslut kommer läkaren, Erik Godås. Ibland har de verkligen fått till det, rätt person har hittat sin plats! För här kom verkligen en underbar barnläkare!! Han pratade med Sonen, inte över hans huvud. Han berättade för honom vad de skulle göra, varför de gjorde så osv. När det var motigt att göra de fysiska testerna så tog han av sig skorna och gjorde dem tillsammans med Sonen. Efter det så kräktes sonen ytterligare och somnade. Vi kunde prata ifred.... Blodprover skulle tas och EKG.

Det är kallt att ligga med bar överkropp!! Som tur var fick man ha filten på så fort plattorna hade fått kontakt. En sjuk sak i det hela... Sjuksköterskan som tog blodprov och EKG var BITTE!!! Ni som kan Sonens historia kommer väl ihåg den Gröna Elefanten Bitte?!! Inte?! När han låg på Barn förra gången, ni vet, förlamningen. Då fick han den Gröna Elefanten av just Bitte :) Även hon finns på precis rätt plats!! Det som är så viktigt med barn :)

Proverna var klara och Erik kom in igen och berättar att alla prover såg bra ut. Vi skulle bli kallade till EEG, men nu fick vi åka hem.

Sliten...

Ligger kvar i sängen, men tycker att det är godkänt eftersom jag har en sjuk son vid min sida. Sen vet jag ju inte om jag skulle ha gått upp om han nu varit i skolan...
Undrar när det liksom vänder. Hur länge ska man ha huvudvärk, känna sig yr? För att inte tala om det där susandet i örat. Ger mig den på att jag fick tinitus på kuppen!!
Idag har jag ångest! Varför i hela världens namn var jag tvungen att gå till frissan igår??!! På veckans deppigaste dag, när jag kände mig mer destruktiv än någonsin... Hade säkert tatuerat hela ryggen om någon erbjöd. Men nu var det ju som tur var "bara" håret som fick smaka på min psykiska ostabilitet. Men håret betyder mycket!!! Hur ska jag nu kunna headbanga?!! Känner mig som, ja ni vet... När någon tjejkompis får barn så klipper hon av sig håret och krullpermanentar det. Blir kärring på nolltid liksom. Så känns det nu!! Måste göra ngt!! Skulle en annan färg kännas mer... Ja, mer vad? Rockig? Mer jag? Eller borde jag rent av klippa det kortare på sidorna, lite mer mohikan? HJÄLP!!!