Så får man ett brev!!

Medvetet dåligt kort....

Hur sjukt känns inte det?!! Jag skriver ett inlägg om mina vänner och tackar dem för de finns. Men nämner inte min äldsta vän, hon som alltid funnits liksom. Som en smäll för mitt samvete så dimper det ned en vanligt fint handskrivet brev i brevlådan. Hur ofta får man sånna? Idag av alla dagar... Jag läser och gråter en skvätt!! Klart jag vet att du finns, vännen!!! Det har du alltid gjort! Du anar inte vad det brevet betydde! Dags att leta fram lite fint brevpapper kanske ;)

Saknar...

Vet inte för vilken dag i ordningen som jag ligger i sängen och funderar över meningen med livet. Är det så här det ska vara?! Varför ska man finnas?

Jag tackar alla mina vänner som verkligen har ställt upp. Vännerna M och N som alltid funnits via sms, msn och FB. För en fylla, fika eller promenad (även om jag varit för svag för det så har erbjudandet funnits) Vännen J som när jag inte svarat i telefonen, kommer och våldgästar och bokstavligen släpar upp mig ur sängen och trycker i mig mat. Släpar med mig på sociala tillställningar där jag verkligen inte kan rymma in i min sjuka värld.

Jag vill även tacka min Exman, som ställer upp mer än han behöver. Med handlingar, matlagning, städning och även värme vissa nätter när ensamhet och ledsamhet känns för jobbig.

Sen så klart mina underbara små, som låter mig sova. Som hjälper varandra med saker när jag inte orkar. Som bara ger en tröstande kram. Jag älskar er mer än ni kan ana!!!

Sen måste jag ju ge en eloge till dem som inte vet hur jag mår, hur de ändå har tålamodet med den totalt ostabila människa. Som helt plötsligt slutar heja på affären och tittar i marken. Som inte svarar i telefonen, men skickar ett sms 3 sekunder efter. Som är förvirrad och knappt vet vilken dag det är, ger fel tider, datum....

Jag vill även tacka alla er som läser här. Några som ger tröstande kommentarer, andra som ger sig tillkänna genom besöksräknaren. Det gläder att ni läser även om jag kan tänka mig att det inte är så underhållande läsning just nu....

Slutligen måste jag ju säga att JAG SAKNAR ER TVÅ, MINA UNDERBARA!!! Vill känna era armar, gråta mot er axel, höra era tröstande ord. Bara känna er närhet i tystnaden, vetskapen att ni finns och att jag vet att ni förstår utan att jag säger något. Hur ni ser i mina ögon, trots att jag säger att det är bra. Att ni hör i min röst, fast jag sväljer gråt. Jag vet att ni finns där, bara ett klick bort. Men....

Sandvikens IF

På årsmötet förra veckan blev jag invald i styrelsen. Tydligen ett handplockat krav från nya Ordföranden Peter. Han har ju varit min "chef" på kanslit men byter nu jobb. Stor förlust! Men han vill inte lämna allt i kaos och lyckas då bli ordförande i styrelsen. Han satte tidigare i år ihop en ungdomskomitte där jag redan sitter. Det är vi som ska ta över hans arbetsuppgifter då hans tjänst inte ska ersättas. I vilket fall, han ville ha någon han kunde lita på, någon med ordning och koll vid sin sida. Så då hamnade jag i styrelsen med. Frågan är om det är rätt timeing. Visst jag vill fylla hjärnan med annat men man vill ju samtidigt göra ett bra arbete.

I kväll är första styrelsemötet och meningen är att jag ska utses till sekreterare, tror vi att det är bra? *asg*

Jag gillar ju utmaningar och vad kan hända? Inte direkt någon som kan dö...

Oj en vecka sedan....

... förra inlägget. Hjärnan har väl liksom inte varit med. Har inte fått till något inlägg. Men jag har faktiskt försökt ett par gånger men blivit tvungen att ge upp.

Så vad har hänt sedan sist då? Sova, fotboll och fest ungefär... Låter väl bra? ;)

Dagen idag

Kände mig åter nere när jag vaknade, mycket pga inlägget nedan. Man inser liksom att nu klarar man det inte längre och det finns verkligen inget man kan göra åt saken. Men så packade jag lite produktpåsar och levererade ett par. Humöret blir ju genast bättre när man träffar någon och får prata lite.

Sedan färd mot Jernvallens Konstgräs. Tjejernas träning. Uppslutningen var mycket bättre idag och jag upplevde att det var en god stämning. Jag kände mig tvungen att berätta om min hälsa nu eftersom många funderat varför jag inte aktivt deltar i träningen som jag normalt brukar göra. Reaktionerna var blandade men jag tycker ändå att de tog det bra. Jag skämtade bort det lite och så körde vi på som vanligt.

Sedan snabbt hem, ta en näringsdryck innan det var dags att bege sig mot Lem och min "chef" Helena. Ingen utdelning för min del idag, men det var väntat. Jag har inte engagerat mig så mycket den här perioden. Men alltid trevligt att träffas och surra lite. Tyvärr hade Helena lånat ut alla nyheter så det blev inget sniff och känn men genomgång som vanligt.

Stora vårvisningen närmar sig, med mycket spännande. Ni är hjärtligt välkomna!! En biljett kostar 20 kronor och då är man med på lottdragning, goodiebags, fika mm. Vi kommer finnas runt om vid olika bord och presentera våra produkter. Som vanligt inget köptvång men ni kan fritt testa alla produkter, genomgång av Wellness eller HairX, övrig hudvård, kroppsvård eller få hudvård/make up lagd av Johanna eller Stina. Hör av er om det låter intressant :-)

Dags för sängen! NattiZ!

Idag kommer insikten

Jag kommer verkligen inte få nå pengar den här månaden. FK utreder fortfarande mitt ärende och AK kompletterar papper. Jag har varit ute i god tid med allt, vet ju hur det brukar vara. Förra månaden var det besparingarna som rök. Men nu då?

Vanlig vardagkväll

För att få umgås med sin Dotter så får man rätta sig lite efter hennes regler. Antingen sitter hon framför tvn i sitt rum med dator och jag i vardagsrummet, även om vi tittar på samma program. Så varför inte sitta med varsin dator och titta på samma tv? Då kan vi ju prata och nudda varandra lite iallafall.

Kvällen till ära var det Grey's anatomy och Off the map som gällde. 

Sjukt sexig den där läkaren... *rodnar*

Ibland kommer allt ifatt....

Idag är en sån dag, när man i stort sett sitter och stirrar framför sig och inte får ett jota gjort. Jag har massor av ren tvätt som jag skulle behöva ta reda på. Högar som legat i vardagsrummet i flera dagar. En diskbänk som Exet förbarmade sig över för någon dag sedan, men som skulle behöva mer uppmärksamhet. Vore kanske bra att äta något, frukost vore bra, men inget jag har hemma är gott. Har haft några bra dagar, iallafall en mycket bra helg, men jag kände redan i måndags att det började gå utför igen. Provsvar och ännu mer medicin kan ha hjälpt på traven. Sen samtal från annan läkare och utökande av vanliga medicinen. Jag är en pillerknaprare av dess like!! Jag som inte ens tar alvedon i vanliga fall.

Känner av mina handleder igen.Var ett tag sedan, tror inte de gett sig tillkänner den här vintern. Antagligen för att den inte varit så fuktig. Men nu, antagligen pga övrig hälsa och min otroligt kassa blodcirkulation. Fingrarna domnar och jag är iskall. Fotlederna har jag ju konstant, men även de är värre nu. Benvärmare är ett måste hemma och avklippta raggsockor på promenad. Känns som om jag faller sönder... Allt jag är, allt jag står för, min personlighet, min fysik och min styrka, både mentalt och fysiskt. Allt försvinner....

När man börjar ifrågasätta sitt JAG vad finns då kvar av MIG?

Nu så!!!

Fattas ju en del färg men nu är vi på väg i allafall :-)