Så händer det....

Vad låter? *dunk, dunk, dunk*

Vänder mig....Måste vara grannarna... *tittar på klockan*

06.30, en halvtimme kvar att sova *dunk,dunk, dunk*

Vänder mig igen och inser att jag måste gå och titta annars blir jag galen.

HITTAR SONEN LIGGANDES I KRAMPER PÅ GOLVET I VARDAGSRUMMET!!!!

Vad göra? Ruska, ropa... Ringer 112... Det går inte att få kontakt, vi (jag och dotter) lägger filtar över honom, skyddar hörn och möbler. Håller i huvudet som dunkas mot golvet...

Ambulansen kommer inom en kvart... Niclas J (TACK FÖR DITT UNDERBARA LUGN!) med kollega kommer. De kollar alla värden och vid det här laget har kramperna avtagit. Vi åker mot Gävle länsjukhus, Barnavdelningen.

Där får en trött, disorienterad liten, STOR kille ligga med sin Teddy. Allt är obehagligt, kräk och tårar avlöser varandra. Sitta sovandes i mammas famn, titta upp, gråta lite mer... Väntan är lång när man sitter ovetandes.

Tillslut kommer läkaren, Erik Godås. Ibland har de verkligen fått till det, rätt person har hittat sin plats! För här kom verkligen en underbar barnläkare!! Han pratade med Sonen, inte över hans huvud. Han berättade för honom vad de skulle göra, varför de gjorde så osv. När det var motigt att göra de fysiska testerna så tog han av sig skorna och gjorde dem tillsammans med Sonen. Efter det så kräktes sonen ytterligare och somnade. Vi kunde prata ifred.... Blodprover skulle tas och EKG.

Det är kallt att ligga med bar överkropp!! Som tur var fick man ha filten på så fort plattorna hade fått kontakt. En sjuk sak i det hela... Sjuksköterskan som tog blodprov och EKG var BITTE!!! Ni som kan Sonens historia kommer väl ihåg den Gröna Elefanten Bitte?!! Inte?! När han låg på Barn förra gången, ni vet, förlamningen. Då fick han den Gröna Elefanten av just Bitte :) Även hon finns på precis rätt plats!! Det som är så viktigt med barn :)

Proverna var klara och Erik kom in igen och berättar att alla prover såg bra ut. Vi skulle bli kallade till EEG, men nu fick vi åka hem.