Jag rotade lite i en gammal kartong, letade efter gamla läkörhängen eftersom jag tappade mitt ena under badkaret. Då hittade jag den här lilla asken. Min vigselring med briljanter från vårt 10 åriga äktenskap och förlovningsringen som har 15 år på nacken... Många år!! Kantade av lycka, sorg, glädje, ledsamhet men mest KÄRLEK!På onsdag har det gått 6 månader sedan vi lämnade in vår skiljsmässoansökan. Det innebär att kommande 6 månader måste vi båda, separat, lämna in ett skriftligt intyg om hur vi vill fortgå. Vill vi fullfölja skiljsmässan eller vill vi fortsätta vara gifta? Det är många funderingar som far igenom huvudet. Framför allt vad gäller min hälsa. Om jag (Gud förbjude!!) skulle gå bort, om jag inte återhämtar mig från den här sjukdomen. Då är det ju bäst för barnen om vi fortfarande är gifta. Då går allt mitt tillbaka till J och Barnen. Det blir liksom okomplicerat. Men vill vi vara gifta då? Nej, det vill ju ingen av oss... Men ibland så blir ju inte allt som man vill heller. Jag vet inte om Exet sitter med ett färdigskrivet papper och bara väntar på den dagen. Men vi bör ju kanske diskutera saken....
När vet man vad som är rätt?
