Eftermiddagspass Oriflame show

Skickat från min Samsung Mobil

Music is my life :)

Det har varit en mycket bra helg!! Vad skönt det känns att säga!! Haft flera underbara vänner i min närhet och dessutom lyssnat på mycket bra musik. Upptäckte ett nytt band i fredags, Die Apokalyptischen Reiter. Så de ska jag lyssna in mig lite på. Få se om jag ändrar uppfattning eller om gillandet kvarstår. Nästa härliga flykt in i musiken var ju Porrkestern. Som alltid levererar ös, perfekt att kombinera med X antal Fireballs :P Den slutliga musikaliska upplevelsen den här helgen var ju på Lillpuben med ett par Birra Moretti och Wolfman Jack som bjöd upp till dans ;)

Så tillslut...

sa kroppen ifrån - IGEN!

Jag har ju haft känningar de senaste veckorna. Vet att jag medvetet planerat massor av saker för att hålla tankar och funderingar borta. Men nu gick det inte längre... Kände av redan på fredagens eftermiddag då jag kunnat strypa Exet. Egentligen inte för något han gjort, utan bara för att han fanns liksom.

Helgen har dock varit mycket trevlig. Fredagen var lugn, min plan var att förbereda så mycket som möjligt till lördagens fest men en vän behövde mig mer så det slutade med att det blev djupa diskussioner vid köksbordet inpå småtimmarna. Sonen var på disco och Dotter hade två fjortisar på övernattning Frågan är ju om det är i mina försök att hjälpa andra, som jag även öppnar upp mina egna känslor. Tror ju annars att jag låter dem vara. Menar inte att jag förtränger dem. För det gör jag inte, men jag liksom lämnar dem ifred *asg*

Hur som helst så blev det ju en sen sovmorgon och en del stress för att få ordning på lägenheten till kvällen. Mat, lekar och barnens packning avlöste varandra. Exet hämtade barnen och lämnade även sitt PS med Sing star som jag tänkte kanske kunde behövas senare. Gästerna började droppa in och trots att jag var sen och i sista minuten så hann allt bli färdigt. Vissa var dessutom försenade så jag hann med att se de gäster som kom, kunde ge dem lite tid och småprat. Det var en spännande konstellation, där nästan ingen av mina gäster hade träffats förr. Det verkade dock fungera väl, trots att det blev några längre tysnader mellan varven. Jag är supernöjd med kvällen och hoppas att mina gäster är det samma. Det blev utgång med två av tjejerna som blev kvar.

Söndagen fylldes av massor av ångest, inte bara min egen utan även flera av mina vänner mådde dåligt. Man lyssnar, försöker trösta, ge råd.... Man tror att sin egen smärta försvinner om man känner sig behövd. Vad man kan lura sig själv, in i det sista... Ända tills man ligger där i sin ensamhet. När tankarna kommer ikapp, men känner hur den mentala handen sluts mot strupen och luften börjar ta slut. Man sluter ögonen och bilder flimrar på ögonlocken. Famlar mig upp... Rusar i blindo mot toaletten, slår tån i hallmöbeln, snyftar till, gråten är nära. Magen töms, effektivt och kvar ligger man som en våt fläck på badrummets golv. Kinderna är våta, halsen svider. Sakta försöker man resa sig, det går inte... Gråtande och skakande, kryper... Sängen är åter kall... Upprepar detta ett par gånger, tittar på klockan... 2 timmar kvar....

Dag 4 - Vad har jag ätit idag (fast det blev visst igår)

Eftersom jag är en kaffetorsk med begynnande magsår så börjar jag alltid dagen numera med ett glas Proviva och en banan. Sen om det egentligen hjälper vet jag inte med det känns bra för mitt psyke iallafall. Så inga undantag den här morgonen. Medan kaffet puttrade och barnens frukost förbereddes så drack jag även ett glas Bravo Friskus. Tänkte testa om det är som de säger på reklamen, att man stärker sitt imunförsvar på naturligt vis och blir friskare. Jag börjar nämligen känna mig risig igen :( Frukosten bestod sedan av en vanlig Lingonlimpskiva med Gårdsost och det där efterlängtade kaffet.

Veckan som kommer blir ganska hektisk så därför ville jag göra mycket mat i helgen. Det är alltid bra med matlådor i kyl och frys, så lunchen bestod av Kalops med potatis och rödbetor. De som känner mig vet att jag är kass på att följa recept. Jag lagar nog ingen rätt lik den andra. Köttfärssås ena veckan är inte alls som köttfärsen den andra veckan... På gott och ont antar jag. Men så även med min Kalops då som idag smaksattes med tomatpure, chilisås och soya.

Det var ju här jag borde ha skrivit det här inlägget, för vem fattar inte att man är lite sliten när man kommer hem mitt i natten....

Kvällen avslutades på Livingroom i Sandviken där Sandvikens IF hade avslutningsmiddag för sina ledare, supporterklubb, damklubben, vipgäster osv. Vi bjöds på en mycket god och fräsch välkomstdrink som smakade jordgubb. Det måste ha varit mousserande vin i, den var väldigt somrig om det nu var passande. Middagen bestod av Kycklingfile med helstekt potatis och chilisås Vid sidan ruccola och sparris. Mycket gott! Därefter kaffe och avec...

Efter detta så intogs inget mer med tuggmotstånd.....

Lördag....

Borde man inte må ganska bra då?

Hade problem att komma ner i varv igår, mycket som rörde sig i huvudet. Sen när jag väl kom till ro, fick jag några skumma meddelanden... Så då var det ju kört igen. När huvudet väl har satt igång så är det ju liksom dömt. Men vid 3 tror jag att jag slumrade in, lagom för att bli väckt av Sonen. Han sov oroligt och åter var man stressad. Lyssnade... Gick och tittade... Nå väl några timmars sömn blev det tillslut men det var tungt när klockan ringde i morse. Hörde Sonen rossla, det var alltså därför han varit orolig i natt - Ventolinetime!

Får väl försöka få till en stödvila någon gång under dagen så man är pigg till kvällens Avslutningsfest med SIF. Men först måste jag ju fixa till lite avancerad matlagning så jag kan skriva något vettigt under Dag 4:s tema ;)

Måndag...

Är tydligen lika med sliten nu för tiden. Undrar vad det kan bero på *visslar* Kanske Kinkyparty på Monster/Nivå och alldeles för många Jack Daniels och cola...

Kvällen var trevlig iaf :) Kan vara värt det att ha lite huvudvärk ibland ;)

SONISPHERE!!

Som jag har längtat, månader, veckor och så slutligen dagar!! Så äntligen vardet dags :)
Resan ner gick så långsamt... Man nästan räknade sekunderna. Tillslut var jag så nere på Centralstationen för att möta M-L.

Vi begav oss omgående till Söder där vi skulle bo i systers lägenhet. Vi hade enorma planer om shopping och sen konserterna nere i Kungsträdgården. Men ACK, vi har ju så mycket tid att ta igen. Tiden går så fort!!! Så vi inser att det blir en snabbshopping och sen ombyte om vi överhuvudtaget ska se något av banden där nere.



Luften är skön så vi promenerar ned, via Slussen, Gamla stan och Slottet.



Casablanca har vi redan missat, men Bullet går på när vi väntar på att få våra armband. Vi har en gemensam bild av det bandet. Tänker inte gå in på det här, men de är liksom speciella *asg* Handlar inte om deras musik på något vis. Men vi var ju liksom tvungen att se dem.

Efter dem går Crasch diet på. Ett band som jag verkligen avgudade för några år sedan, innan deras dåvarande frontfigur tragiskt gick bort. Trodde bandet skulle försvinna med honom. Men så var inte fallet och nu gillar jag dem åter. Deras framträdande var ju dock inte det bästa den här gången och vi känner oss nöjda.



Kvällen avslutade vi med alldeles för många shots, Tuborg, drinkar och trevligt sällskap på Kellys. Sjukt trevligt var det!!!



Det var tungt att vakna på lördagen... eller kanske inte för jag tror att jag fortfarande var onykter.

Men man inser i vilket fall att festivalen öppnar om en timme och, nja, det kommer vi inte hinna till. Vi satte som mål att 14.30 var en bra tid att komma dit. Då började Hammerfall och det kunde ju vara trevligt att se. Vi funderar hit och dit hur vi ska klä oss. Meterologerna har lovat regn hela veckan men nu skiner solen... Hrm... Beslut: Regnjacka, tröja, mössa och vantar. Men packade fint i axelväskan.

Vi tar T-banan ned till Centralen, för att sedan glida vidare med Röda mot Mörby. Perongen är full av mer eller mindre tydliga hårdrockare och tunnelbane vagnarna är fyllda till bredden. Vi hinner bara ut i luften innan de första dropparna börjar falla. Alla i vårt sällskap tar på sina respektive regnskydd... och det är vi inte ensamma om


Väl inne på området så har vi ju missat Hammerfall....

Men Tom Araya ger sig snart till känna och Slayer manglar vidare. Enligt Micke så "köttades strängarna på basen" Vad nu det kan innebära *asg* Jag blev positivt överraska av spelningen och brydde mig inte märkbart av regnet. Dock var inte M-L lika road och vi begav oss snart, med övriga i sällskapet till närmaste öltält.

Det är nu helvetet bryter ut!!! Regnet öser ned! Vi placerar telefoner, kameror och annat av värde i en plastpåse som sedan stoppas i väskan som i sin tur täcks av ytterligare en plastpåse. Allt blir blött!! Vatten rinner via muddar, krage... Från kedjan i linningen ned på benen. Den fina gröna gräsmattan förvandlas snart till en gigantisk gyttjepool.

Min hjärnskakning ger sig till känna, magkatarren likaså... Kölden kryper in och jag kan inte hindra att hela kroppen skakar. "Andas, slappna av" Jag intalar mig alla de saker som jag vet fungerar under normala förhållanden. Men det går inte!! Minns bara fragment av Alice Coopers konsert, har minnesluckor trots att jag vid det här laget är helt nykter. De runt omkring hjälper så gott de kan, delar med sig av sina kläder eller kroppslig värme... Men det går inte längre och jag är villig att ge upp. Offra Mötley... Som jag verkligen längtade efter.

Jag släpas iväg. Försöker tappert pilla i mig lite varm mat.... REGNET UPPHÖR!!! Området jublar :)

Efter en stund känner jag värmen från maten och jag tar av mig regnjackan. Plockar så fram min tröja och vantarna. De är torra och ger mig det jag behöver: Värmen sprider sig och jag känner på något sjukt vis hur kroppen åter börjar leva. Iggy intar scenen någonstans långt i fjärran, men det ignoreras och vi laddar med något drickbart istället. Stämningen förbättras och så hör vi....

Introt till "Kickstart my heart". Dagen är räddad och vi rusar mot scen.... Vince stämma ljuder och jag är överlycklig. Hoppar och sjunger och känner hur glädjen sprider sig. Det är ju därför jag ville hit!!! Tittar på M-L och bara njuter!!

"Do you know that Sweden must be thebest place to be horny in?"

Tommy Lee bjuder på sig själv :) Publiken jublar!!

Efter konserten förflyttar vi oss till den andra scenen. Iron Maiden ska snart gå på. För mig personligen är de inga favoriter, men det är ju liksom ett band som man måste se om man har chansen. Tyvärr gjorde de mig besviken... Och även övriga i mitt sällskap.

Vi bestämde oss för att överge området och ta oss till tunnelbanan.

Vårt mål var att ta oss fram genom lera, gyttja och vattenpölar utan att halka, snubbla eller bli knuffad.

Viljan att INTE hamna på marken var stor, men det var inte det lättaste!! Men vi klarade det!!

Det var lugnt i tunnelbanan och vi kom därifrån smärtfritt. Vi åkte till Slussen och beslutade att fräscha upp oss innan vi skulle stråla samman och käka någonstans.

Jag och M-L traskade hemåt. Tröttheten kom smygandes... Vi gick in i soprummet, krängde av oss skor och strumpor som fick sin slutliga vila i en container, sedan gick vi barfota de tre trapporna upp till systers lägenhet. Byxorna var som klistrade längs benen och leran sprutade när vi tappert brottades med dem för att få av dem. Efter snabbdusch slängde vi oss i soffan och insåg att vi varken hade ork eller lust att ta oss ut från lägenheten... Då började det åska och vi intog istället respektive sovplats.

Mycket trevlig helg, som har man har haft kvar i kroppen flera dagar :)

SLEEEETEN!!!

8 timmar artistinsläpp, 6 timmar kravallvakt, 2 timmar fyllechaffis och bilstrul, 3 timmar sömn och 10 timmar rivning... Behöver jag säga mer än: SOOOVA!!!