ONT!!!

Varför är jag så jävla blåögd och naiv?!!

Julklappar

Barnens far och jag bestämde att iår skulle det inte bli en massa klappar... Skit vad vi inte kunde hålla det!! Barnen har nog aldrig fått så dyra julklappar som iår!! Men... Ja, får väl trösta mig själv med att de haft en lite jobbig höst och behöver lite uppmuntran.

Även jag fick lite fina klappar!! Helt oväntat! Inviger en av dem nu, en elvärmd fleecefilt :-) Perfekt i min kalla ensamma säng...

Njutbart!

Inget rensar hjärnan så bra som ett varmt skumbad... Men så ensamt och jobbigt att gå upp :-(

Ibland blir man lycklig!!!

Världens stoltaste!!!

Jag brukar ju inte lägga upp ansiktsbilder på mina barn alltför ofta...

MEN!!!

Idag har dotter varit modell med sin vän hos Broberg foto.

Måste bara visa hur otroligt vacker hon är!!!

TASSIMO

Hittade länken hos Mia och snor den givetvis!!

Jag vill också ha en egen Tassimo!!

Tävla här ni med!!!

http://www.alltforforaldrar.se/happilyeverafter/2010/december/andraadventtavling.html?_tmp=7330dfe2d61733c5be676ea7667ea5cacb81bacc

SAKNAR!!!

Härligt dyngsura efter många timmars regn...

Vi sa ju att det inte skulle dröja så lång tid!! Inte flera månader!!

Får jag komma NU?!!

Oriflames Julmöte hos min Saphire Director

Alltid trevligt att träffas. Gå igenom periodens nyheter och kommande katalog. Ikväll var det ju dessutom julmys med glögg, gröt och godis.

Jag lämnade sammankomsten med en hårvårdsserie från HAIR X i julgåva.

Sen var det ju julklappsbyte. Jag hade gjort en ljusbricka med olika ljus, stenar och glitter. Fick mig en otroligt fin ljuslykta. Den var formad som ett hjärta i smide, att hängas i ett fönster. Men attans! Jag som inte tycker om smide *blinkar* Jag ÄLSKAR ju!!!

Tillslut prisutdelning!! Alltid lika spännande! Jag säljer ju inte i så enorma mängder, så 1a, 2a och 3a blir man ju inte... Men sen finns det en 7e plats som prisas med, av 30 konsulenter. Det var jag!!! KUL!! Belönades med doftljus från HOME!

Känner mig lite gladare efter kvällen :)

Hoppas det håller i sig!!

Ultraljud

Allt såg bra ut!!!! :D Ville bara säga det :)

Sen börjar både ekonomi och mage känna av den här snabbmatslunch-perioden. Cafeterian på sjukhuset är välbesökt när vi väntar mellan alla dessa provtagningar och undersökningar. Som tur var fick jag hemlagat hemlevererat igår av en vän. Min mage jublar TACK!!!

Vad pengar det går bara av att åka fram och tillbaka till Gävle varannan dag, parkeringsavgift och mat/fika!!

Jag slutar aldrig förvånas....

Planerade ju en sammankomst av tjejer tillsammans med D´s flickvän. Hon hade på det härliga forumet Facebook skrivit att hon ville ut och festa. Jag hade planen att gå ut på fredag och frågade om hon ville följa med. Hon verkade intresserad och ville att det hela skulle bli ett evenemang, där vi tillsammans skulle bjuda in folk så det skulle bli en härlig blandning på festen. Tyvärr lite kort varsel så många fick förhinder.

Fick ett mail idag...

"Ingen av de som vi bjudit in hänger på, har jag sett (utom Lotta) så därför avbryter jag.

Jag har absolut INTE tänkt tillbringa kvällen med att surra med dig, det falskspelet är jag inte intresserad av.

Hade hoppats på andra som skulle hakat på.

Lite kul å testa om du skulle fortsätta om jag hakade på ditt förslag.

Uppenbarligen förstod du inte min ironi.....

Trodde du förstått vid det här laget att jag INTE är intresserad av dig, över huvudtaget!? .... Eller kanske inte!?
Du är en riktig liten blodigel du, Maria!

Ni får rocka loss, du och Lotta ist.."

Mitt svar:

"Ah...
Nä, jag uppfattade inte det *asg*
Tyckte ju att det var trevligt med olika blandning av folk.
När jag såg att ingen tänkte hänga på så tänkte jag bjuda in er på mat....

Finns inget falskspel från min sida dock, men tydligen från din då :D

Bara att plocka bort vänskapen vettu ;)
Funderat länge varför du inte gjort det då du inte ens svarar på tilltal :)

Ha det bra, ***** :)"

Till saken hör, att denna Dam var otroligt på och ville att vi skulle umgås konstant i våras. Bara för att en av mina bästa vänner är hennes pojkvän betyder det ju inte att hon är det. Men hon är trevlig och vi har haft några trevliga stunder. Vilket för mig har varit viktigt för att få behålla min vän D.

8 december....

Hann ju inte innan det blev nionde dock :(

Två av mina gitarrgudar!

John Lennon 30 år ...~***R.I.P***~... Dimebag Darell 6 år

ERIK GODÅS

Glömde ju att skriva hans namn...

ST-läkare/Underläkare

Barn och Ungdomssjukvården

Gävle sjukhus

Om fler vore som honom... Rätt man på rätt plats vill jag lova!!!

Sonens månad

Här säger vi att den börjar....

http://blackicequeen.blogspot.com/2010/11/som-om-en-skiljsmassa-inte-ar.html

och fortsätter....

http://blackicequeen.blogspot.com/2010/11/dagen-efter.html

Det gick en vecka, sen fick vi det bekräftat helt. Han har Epilepsi. Detta resulterade i regelbunden medicinering. Dosen skulle successivt trappas upp var fjärde dag, från 50 mg till slutligen 400 mg som underhållande dos. Sonen skötte detta utmärkt, inget klagande eller så. Biverkningarna var många och till en början var han enormt trött, sedan mycket klumpig. Så till den grad att han började fundera själv. Vi reagerade även på att han hade ont i huvudet och sov oroligt.

Magnetröntgen görs för att utesluta tumörer. Tack och lov så visade den inget onormalt!!

När tre veckor har gått blir han så sjuk, får hög feber. I samma veva ska även det första kontrollprovet tas. För att se om han har rätt mängd av ämnet (som jag inte kommer ihåg vad det heter) i blodet. Det visar lågt antal vita blodkroppar och dåliga lever värden. AVBRYT MEDICINERINGEN OMEDELBART!!! Den ska ju egentligen trappas ned på samma vis som den påbörjades men nu såg man en större risk med det än att bara avsluta. Var det medicinen som påverkade levern? Funderingar finns om det kan vara så att han har haft köttelfeber parallellt. Det skulle kunna vara anledningen till att levern reagerar som den gör. Vi kallas tillbaka två dagar senare för nya prover och neurologstatus, även ett prov om det var köttelfeber. Det svaret bör komma under veckan. Övriga prover visar samma värden och Sonen blir sjukare. Helgen som var (alltså exakt en månad efter första anfallet) har han haft 40.5-41 graders feber (och vi får inte ge Alvedon för levern), haft flertalet anfall. Det gör ju att han behöver medicinering och i måndags påbörjade han en ny kur. En mildare medicin men också mindre effektiv. Natten till idag hade han ett mindre anfall, men dagens prover visar att bara ett av levervärdena har försämrats. Övriga står stilla eller har till och med förbättrats. Snabbsänkan har förbättrats och salt, socker och HB är normalt.

Imorgon är det dags för första upptrappningen av den här medicinen och även dags för ultraljudsundersökning av buk och bål. Sen ny provtagning dagen efter det. Jag hoppas verkligen att det har vänt då. Sonen börjar tycka att det här är jobbigt. Vi åker in till Barnmottagningen varannan, var tredje dag. Han töms på 2-4 rör blod och får göra neurolgstatus. Som tur är har han en underbar läkare som lyssnar på honom och pratar till honom och inte över hans huvud. Sonen får vara delaktig och vet precis vad som ska göras. Då känner han sig trygg och fixar det med beröm väl godkänt!!

Ytterligare ett "Jag fattar inte!"

I slutet av juli hände något... Något som inte går att ta tillbaka, något som någon annan får ångra resten av livet. Denna händelse gjorde i vilket fall att jag satt ensam på motorvägen med halvpaj bil och var skapligt skärrad.

Mitt i detta kaos stannade någon för att hjälpa, en man, något äldre än mig. Han var lugn och hjälpte mig med bilen och såg till så att jag var ok att köra hem. Han fick mitt nummer så vi pratade när jag körde hemåt, för att se så att jag inte skulle bli stående igen.

VILKEN TABBE!!!

Till en början var det omtänksamma sms. Frågor om jag mådde bättre, vad som hade hänt osv. Sen blev det något samtal, som i mitt huvud också verkade vara av omtänksamhet. Jag markerade dock att jag ogillade att han ringde, men tackade givetvis för hans hjälp. Tillslut hade jag honom utan för det gemensamma huset vid något tillfälle, en annan på det utestället jag brukar gå till. Sms och samtal om fika, middag osv. Jag är tvungen att bli otrevlig. Tråkigt!! Kontakten upphörde.....

Ja, eller, den stannade upp då. För i lördags när jag var ute med mina vänner på en Sportbar så var tydligen han där med. Han gav sig inte tillkänna där på plats, men på söndag förmiddag började det komma sms igen. Åter bad jag honom sluta, berättade att intresse inte fanns. Sen har det kommit sms varje dag och igår kväll ringde han. Jag såg att det var dolt nummer, vilket jag vet att han har. Men jag ville inte strunta i att svara, riskera att det är Sonens läkare som jag nonchalerar. Så åter får jag förklara att jag är nöjd med de vänner jag har och prioriterar att lägga min tid på dem, att jag är totalt ointresserad av att träffas oavsett om det är vänskapligt eller i syfte av annan relation. Han ger sig inte och det slutar med att jag skriker (fast det är nog tystare än jag tror då jag har barnen i rummet bredvid) att jag inte vill veta av honom och lägger på luren i hans öra. Har inte hört något mer sedan dess.

Bör jag vara orolig?

Fattar inte!!

Dotter fick nya skor för någon månad sedan. Dessa gick sönder i dragkedjan. Vi bytte dem och idag... Gick de nya sönder i dragkedjan. Varför?!! Jo, för hon har dem för hårt snörade och sliter upp dragkedjan längs sidan. Så... dags förnya skor igen då? När ska jag få till det då?

Jag känner själv att jag inte är någon rolig person just nu.

• Jag har inte jobbat på ca en månad -FAST JAG HAR JOBB!!!
• Jag har inte sovit ordentligt på lika länge och även före det

Igår planerades, helt spontant någon typ av tjejfest på fredag. Känns som om det kan behövas, även om sällskapet verkar bli lite speciellt *asg* När man minst anar det....

Ja, ja...

"P" kommenterade det här och en kollega i affären. De ville veta lite om de andra dagarna. Så nu har jag bestämt mig för att göra ett litet försök.

Dag 15 - Mina drömmar

I nuläget vet jag inte vilka de är. Just nu är livet en enorm kamp som tar all min energi. Jag vill må bra, att mina barn mår bra.... Jag vill leva utan att oroa mig för ekonomi och hälsa. Jag vill känna harmoni och glädje och gärna lycka....

Dag 16 - Min första kyss

Den har jag ju redan fingrat på under min "Första kärlek"

Jimmy Engström på Tobbes trapp :P Mer detaljer får ni inte ;)

Dag 17 - Mitt favoritminne

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

Två dagar jag hoppar över....

Dag 19 - Något jag ångrar

Jag är ju en sådan person som oftast står för vad jag gjort och även om det är fel så accepterar jag det och gör det jag bör för att ställa saker till rätta. Jag kan inte säga att jag ångrar något så, sen finns det väl en del man kunnat göra annorlunda.

Dag 20 - Den här månaden

Ha ha ha! Den här rubriken kräver ett helt eget inlägg som jag hoppas kunna lägga energi på vid tillfälle......

Dag 21 - En annan tidpunkt

orkar jag inte tänka på....

Dag 22 - Vad gör mig upprörd

Ja.... Just nu blir jag upprörd på en person som inte lyssnar på vad jag säger. Som tar fragment och omvandlar det till vad denne vill att det ska vara. Den personen har på en kort tid blivit en helt annan än jag trodde.

En annan sak som upprör är denna någon som läser här och sen sprider rykten i min omgivning. Varför läser du här om du uppenbarligen stör dig på mig?!! Just nu önskar jag att jag valt att blogga på en annan plats, med lösenord.... Men det är ju inte syftet jag har med min blogg. Jag skrev ju det tidigare, mitt i separationen, att jag inte visste vilka som läste och därför ville jag inte skriva för mycket.... Tydligen var det ett bra val just då. Hoppas du slutar läsa här eller att du läser och använder mina ord med respekt. Du sårar mer än du tror....

Dag 23 - Något som får mig att må bättre

Här ska man skriva barnen, vänner osv.... Visst är det så :)

Men något jag konstruktivt gör för att må bra, för att rymma från smärta är ju konserter. Skulle jag ha råd så är det något jag skulle vilja göra regelbundet. Där mitt i folkhavet så rymmer jag, in i min värld. Där kan ingen skada mig eller göra mig ledsen.

Dag 24 - Något som får mig att gråta

Jag är en känslosam person. Jag gråter till känslosamma filmer, till rörande filmer. Just nu gråter jag till alla elaka ord som jag får höra....

Dag 25 - Ett första

Min första jul som singel och dessutom utan barn, närmar sig. Känner bävan och en viss oro....

Dag 26 - Min rädsla

...håller jag för mig själv...

Dag 27 - Min favoritplats

Har ju varit vid barbordet i köket i det gemensamma huset. Har nog inte funnit någon ny....

Dag 28 - Något som du saknar

Massor...

Dag 29 - Mina ambitioner

Inga kommentarer!!

Dag 30 - Ett sista ögonblick

Nja, vi kör några sista ord...

Hoppas ni blev nöjda nu då. Jag svarade ju lite iallafall :)

Sen måste jag ju tydliggöra att Exet inte är någon av dem som jag skrivit om i det här inlägget.

Utmaningen...

Jag har sett att M-L, http://3mirakel.blogspot.com/2010/12/gillade.html , och även hon före henne har gett upp Utmaningen. Jag pustar och tackar. Den har mest varit en stress den senaste veckan, så jag gör det samma. Trodde liksom att den skulle få mig att skriva mer och om jag hade något att följa så kanske det skulle komma mer spontant. Men så var alltså inte fallet....

Jag tänker inte ens, som ovan nämda, rada kortisar. Orkar inte tänka så just nu.... Beklagar!!!

Dagen...

Lite skillnad på trafiken... När vi åkte ner var vägen tom i stort sett. Men nu har det tagit 30 minuter att åka från Söder till Klarabergstunneln *asg*
Vår nya passagerare är orolig...

On the road again

Åter på väg till Stockholm. Den här gången är det inte för att roa sig utan helt tvärtom tyvärr :-(
Jag och Mor ska till Karolinska sjukhuset där min Syster ligger sedan några dagar tillbaka. Hon kommer bli kvar hela helgen med... Jag tänker inte gå in på, för henne, privata saker. Men det är så pass allvarligt att vi trotsar vädret för att åka ned och kramas lite med henne och för att hämta hem Clinton som varit ensam hemma de här dagarna.

När man trotsar sjukdom... (med SABATON!!!)

..och får äta upp det sen :( MEN!!! ATT DET VAR VÄRT DET? ABSOLUT!!!

Henrik och jag bestämde oss tillslut, efter många om och men, att trotsa rådande snöstorm. Begav oss till Arenan, Fryshuset i Stockholm. Till min lycka så skulle vi inte åka min lilla Micra utan hans sprojlans nya Audi :) Vilken komfort!! Jag fick äran att segla fram på E4an halvt sovandes för att orka kvällens bravader. Vad min läkare skulle säga? Ja... Det han inte vet.... Jag hade ju för 17 privat chaufför som höll koll på mig nästan hela tiden ;)

Steelwing lämnade dock inga märkbara spår i min musikaliska själ...

Men Alestorm däremot! De spelade sk Pirate metal från Skottland, om rom, hav och kabyss ;) De hade ett enormt drag som man inte kunde kämpa emot. Hela publikhavet gungade, hoppade, brottades och dansade.

MEN!!! Ovannämnda band hade INGET i jämförelse med dessa mucho, macho män!

Jockes underbara dialekt när han sköter mellansnacket, hans röst som sjunger, vrålar, gastar, nynnar, jublar... Är så SKÖÖÖÖN!

Vet inte vad jag mer ska skriva. Deras musik, som mest präglas av krig, inger ändå enorm glädje och lycka i min kropp. Jag kommer på mig själv att bara stå och le mellan varven. Man sjunger med i förtjusning och hoppar i extas.

Trötta och slitna beger vi oss hemåt... Dagen efter mår jag värre än någonsin... Men vad gör det?!!! Jag kommer leva på den kvällen länge!