..och får äta upp det sen :( MEN!!! ATT DET VAR VÄRT DET? ABSOLUT!!!
Henrik och jag bestämde oss tillslut, efter många om och men, att trotsa rådande snöstorm. Begav oss till Arenan, Fryshuset i Stockholm. Till min lycka så skulle vi inte åka min lilla Micra utan hans sprojlans nya Audi :) Vilken komfort!! Jag fick äran att segla fram på E4an halvt sovandes för att orka kvällens bravader. Vad min läkare skulle säga? Ja... Det han inte vet.... Jag hade ju för 17 privat chaufför som höll koll på mig nästan hela tiden ;)
Steelwing lämnade dock inga märkbara spår i min musikaliska själ...
Men Alestorm däremot! De spelade sk Pirate metal från Skottland, om rom, hav och kabyss ;) De hade ett enormt drag som man inte kunde kämpa emot. Hela publikhavet gungade, hoppade, brottades och dansade.
MEN!!!
Ovannämnda band hade INGET i jämförelse med dessa
mucho,
macho män!
Jockes underbara dialekt när han sköter mellansnacket, hans röst som sjunger, vrålar, gastar, nynnar, jublar... Är så SKÖÖÖÖN!
Vet inte vad jag mer ska skriva. Deras musik, som mest präglas av krig, inger ändå enorm glädje och lycka i min kropp. Jag kommer på mig själv att bara stå och le mellan varven. Man sjunger med i förtjusning och hoppar i extas.
Trötta och slitna beger vi oss hemåt... Dagen efter mår jag värre än någonsin... Men vad gör det?!!! Jag kommer leva på den kvällen länge!
