Sommaruppehåll

Eller vad kallar man det? Bloggtorka kanske...
Det hände en hel del runt omkring mig och flera personer, mer eller mindre vänner/bekanta visade sig inte vara de jag trodde. De sa, gjorde saker. Behandlade mig och flera i min omgivning på ett mycket respektlöst vis. Pga det så valde jag att sluta skriva här. Jag kände att det inte fanns någon anledning att de skulle ha någon mer insikt i mitt liv. De som fortfarande står mig nära har jag ju kontakt med på andra vis och de behöver ju sällan få reda på saker via den här bloggen (ni vet alla vilka ni är!! <3) Hur som helst så saknar jag ju mitt bloggande. Även om jag sällan har något vettigt att komma med så tömmer man ju hjärnan på lite svammel.
Månaderna har gått, jag kämpar vidare med min sjukdom. Det har på något vis blivit vardag och jag tror inte mina nära märker att jag är sjuk. Jag väljer ju att inte visa mitt dåliga mående och de gånger det visar sig är ju om jag exempelvis är onykter (inga kommentarer på det!!) Det enda som syns är ju avsaknaden av mitt hår. Tråkigt men även det har man ju vant sig med. Men inombords värker varje cell! Varje muskel ömmar, varje led knakar, alla köttlar sväller, slemhinnor torkar ut. Energi och ork existerar inte... Framtidstro och livslust, vad är det?!!
Myndigheter och förvaltningar gör ju inte saken enklare. Inkomster från sjukpenning, bostadsbidrag och a-kassa strular till max då det ska in nya papper konstant. Skulder hopar sig! Har underbara D som verkligen ställt upp! Utan honom och min plastfarsa så hade jag vid det här laget varit hos kronofogden.
Rent emotionellt, mentalt, psykiskt så skulle jag inte överlevt detta halvår om det inte vore för världens bästa N. Hon har skällt, bråkat, tjatat, tvingat mig ur sängen vid flertalet tillfällen. Fått med mig till stranden, på stan eller bara ut för en öl. Tillfällen som fått mig att orka leva vidare när det varit som värst. Hon har fått mig att inte ge upp, att andas vidare. Att se någon typ av strimma ljus lång, långt bort i denna långa mörka tunnel. Vad skulle jag gjort utan dig?!!
Barnen har sommarlov, vilket innebär att alla regler och rutiner slås på ända. Jag lägger ingen energi på att fixa till det heller utan vi får ta dagen som den kommer och lyssna på vad våra kroppar vill - antar jag. Ansvarslöst? Nja, man får helt enkelt välja sina konflikter och just nu är det mitt minsta och sist prioriterade problem när fjortisdottern sover till 13 eller lill-fisen spelat x-box mer än två timmar per dag. För att inte tala om mitt eget ansvar som familjeöverhuvud. Förra veckan frågade Exet om han fick dammsuga hemma hos mig... Det är helt enkelt inget jag prioriterar. Den lilla ork jag har vill jag lägga på annat. Ingen har väl dött av lite damm?!!
Nu ska jag försöka sova lite. Sitter på färjan, Destination Gotland till fastlandet. Har varit där en veckan med Mor och Syster. Men nu är vi som sagt på väg hemåt, klockan är 4.52 och det är två timmar till landstigning. Så lite sömn kan nog sitta fint :-)
Välkomnar åter er stackare som fortfarande kikar in här! Hoppas ge er lite mer av intresse framöver :-)

Helgen

Fredrik i mörkt långt hår till vänster, Pelle i mitten

Barnen kom till mig på fredags eftermiddagen. Dotter hade bestämda planer om att hon skulle ha nattgäst och visade klart och tydligt att jag inte alls behövde närvara i lägenheten. Hrm... I vilket fall så spelade två vänner till mig på Wasteland och när Sonen somnat så tog jag med mig Exet, Underbara D och hans flickvän till Gävle. Förbandet var inte direkt något att hurra över för min del, men när Propane Headrush gick på sen kände jag lyckan strömma upp i kroppen. Det är den här typen av tillfällen som gör att jag faktiskt överlever den här sjukt tunga perioden. Kvällen blev tidig och så fort de slutat drog vi oss hemåt.

Tror sångaren heter Mogge

På lördagen vaknade jag och mådde för första gången på mycket länge riktigt bra. Jag gick upprelativt tidigt på förmiddagen och försökte faktiskt städa i lägenheten. Det har ju inte gjorts på mycket länge och även om jag inte orkade hur mycket som helst så fixade jag i alla fall en av toaletterna och golven i vardagsrum, hall och kök fick sig en genomgång. Var helt slut på kvällen, tog mig ett (eller ett par) glas vin och slappade i soffan. Fick besök senare vilket resulterade i djupa diskussioner och analyser. Timmarna gick... *gäspar*

Idag var det dags att hämta mina däck hos mamma. Satt och surrade ett tag, hon har skällt en del på att jag isolerar mig och att jag inte vill prata med henne i telefonen. Men nu måste hon ju ha fått sig en rejäl dos av mig. Så hon blir nöjd den här veckan minst! Plastfarsan kom också dit så jag fick träffa honom en sväng. De ligger ju i separation så stämningen var ju lite skum men det var trevligt att se honom. se att han verkade må bra. Sen hemfärd, mat och natta barn... 

Styrelseprotokollet låter inte vänta på sig...

N som i Nostalgi

Dagen...

Lite skillnad på trafiken... När vi åkte ner var vägen tom i stort sett. Men nu har det tagit 30 minuter att åka från Söder till Klarabergstunneln *asg*
Vår nya passagerare är orolig...

On the road again

Åter på väg till Stockholm. Den här gången är det inte för att roa sig utan helt tvärtom tyvärr :-(
Jag och Mor ska till Karolinska sjukhuset där min Syster ligger sedan några dagar tillbaka. Hon kommer bli kvar hela helgen med... Jag tänker inte gå in på, för henne, privata saker. Men det är så pass allvarligt att vi trotsar vädret för att åka ned och kramas lite med henne och för att hämta hem Clinton som varit ensam hemma de här dagarna.