Mitt i natten

För andra natten i rad ligger jag ledsen i sängen. Man tror en sak, man får reda på en annan, man vill, man hoppas, man funderar och analyserar... Slutar tydligen med krokodiltårar i nattens mörka ensamhet.
Varför ska det vara så svårt att vara vuxen?
Varför måste man fatta alla viktiga beslut?
Varför tvingas man lyssna på den egna viljan att göra rätt? Det blir ju tydligen inte det i vilket fall, hur mycket man än försöker...
Så mycket jag skulle vilja skriva... Men...
Så många känslor...

Underbara föräldrar!!

Det är det här som gör att man orkar!
TACK!!

Uppdrag...

...för mina tjejer igen. Kort varsel gjorde att uppslutningen var underkänd. Men man får göra så gott man kan :-)