Kan man säga dem utan att mena det?
"Dra åt helvete" Betyder det, kom och kramas med mig?
Om jag vet att en viss person har svårt att låta bli att säga dessa ord, ska jag då ignorera att denne säger dem? Är det en bagatell? Jag borde ju veta att det inte finns något värde i dem för denne. Eller? Vem bär ansvaret för konsekvensen av ett ord. Den som uttalar det eller den som reagerar på det? Vem äger problemet? Bör jag låta mig såras? Tillåta att bli svag?
Ska man helt enkelt strunta i ordens innebörd och bara gå på kroppens andra signaler? Kroppen talar ju trots allt flera språk...
Kakorna är nu ute ur ugnen och står och svalnar....
- 200 g vit choklad
- 3 dl grädde
- 0,5 gr saffran
- 2 msk färsk, hackad mynta
- 2 ägggulor
Vispa grädden, smält chokladen i vattenbad på låg värme. Bara så den precis smälter. Rör ned gulorna i chokladen och lite av grädden. Krossa saffran och hacka myntan, blanda i chokladröran. Blanda slutligen med resten av grädden. Bred ut över mandelmassekakan som fortfarande är kvar i formen. Täck och ställ i frysen i minst 3 timmar.
Den kan förvaras i frysen en längre period. Ta fram minst 30 minuter innan servering. Garnera med myntablad och delad passionsfrukt. Kallas även "Påskkaka". Hoppas det smakar!!!
Skall avsluta min garnering nu och sen blir det väl till att koka lite te tror jag... Sitta och fundera i min ensamhet tills maken kommer hem från jobbet efter 22.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar