Löpning gick kanon igår!! Vill bara skriva det. Om man nu hänvisar till knät. Inga problem alls och intervaller, utfall osv flöt kanon!! Värre med luftvägarna :( Hade inte inhalatorn med mig och efter ett par intervaller så fick jag verkligen inte luft. Det var riktigt obehagligt, promenerade med armarna högt och fick tillslut fart på andningen. Fortsatte löpa, envis som man är och väl hemma så var jag helt slut. Riktigt illamående, dyblöt av svett och med ett leende på läpparna :) Mycket skönt!!! Skriva kom ihåg lapp nästa gång så inte andningen hindrar.
Idag tar jag mina sista Kyäni. Vad tror ni? Kommer jag märka någon skillnad? Ska bli spännande att se. Jag inbillar mig ju att den gett mig lite mer energi men det kan ju lika gärna vara frukt jag ätit eller något annat. Det är liksom en kostnad som inte är försvarbar när man är pank, runt 400 kronor i månaden.
Jag sitter och kämpar med mina IUP:n från hösten. De är ju skrivna och klara, ligger på fil i datorn. Men eftersom inga av mina föräldrar ville ha samtal så blev det inte så att jag förde ned dem på papper. Så det är vad jag sitter och gör nu. Inte direkt jobbigt. Men lite små-drygt.
Samma sak med fotbollen. Fullt med olika möten. Beslut att fatta. Utomhussäsongen närmar sig med stormsteg och inom en månad tränar vi helt ute. Beställningarna för kläderna är äntligen sammanställd och lagd på hemsidan. Tjejerna har veckan på sig att bekräfta och betala. Själv ska jag försöka få föreningen att betala mina kläder. Jag köpte nya förra året. Så byter de sponsor och vi byter lagtillhörighet, vilket resulterar i nya färger. Men jag har inte råd med ett helt nytt sätt, inte nu. Dotters går på närmare tusen kronor med eget tryck och nummer osv.
På så vis hatar jag våren, så mycket utgifter liksom. Skor och kläder av alla de slag. Sonen behöver ny cykel. Bilen ska servas, dags att ta tag i gården. Allt hopar sig...
Sen det där med vänner.... Så jobbigt nu!!! :( Min underbara M-L känns så långt borta. Man chattar, messar osv. Men det är ju inte samma sak. Vill ha henne nära, prata, känna närhet. Saknar!!!
För att inte tala om vännen D som liksom försvunnit bara så där. Samma sak där, något sms, lite chat men om vad? Inget speciellt, bara väder och vind. Det är inte en sån vänskap vi har!!! Trodde jag iallafall.... När man får veta saker om honom via hans flickvän sedan 3 veckor tillbaka så funderar man ju starkt om man gjort något riktigt galet. Saknar!!
Sen så är vännen J i Göteborg hos sin pojkvän. Telefon avstängd för kärlek och mys ;) Men det betyder att jag inte får de där uppmuntrande smsen på en hel lååååååååång jävla Påskhelg :( EGO-hornen växer!!! Saknar!
Känns jag desperat? Jo, men tro mig... det är jag. Jag är en sådan sällskapssjuk människa. Inte så att jag inte kan vara ensam eller att jag är något vis kontrollerande. Men just att jag behöver prata, ventilera, umgås, känna mig behövd antar jag. Känna att jag kan ge något till någon annan. Men givetvis få stöd, tröst, uppmärksamhet mellan varven med. Jag känner mig som ensammast i hela världen. I en period då jag verkligen skulle behöva någon mest av allt!! :( Jag behöver närheten, axeln att gråta emot, den tröstande och värmande kramen.....
Men jag måste väl säga att det varit en lugn mysig Påskhelg. Mat hos svärföräldrarna, mat hos min mor och lite fest hos N+M. Lite lagom.... Jag känner mig ganska utvilad inför veckan och hur ofta är det man känner så?!!! Heter man Party-Prinsessan Maria så händer det ganska sällan vill jag lova ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar