Vänner har alltid varit viktiga för mig.
När jag var 11 flyttade så min bästa vän, E :( Ända till Småland!!! Det var jobbigt... Men vi höll kontakten via brevväxling och så småningom sms och mail. Jag reste ner till henne och hon upp hit. Vi håller fortfarande kontakten även om vi inte träffas lika ofta nu för tiden.
Under tonåren hade jag svårt med vänner, men hade många bekanta och "festa" kompisar.
När jag (alldeles för tidigt) blev gravid så träffade man ju nya bekantskaper och däribland ett par på samma föräldragrupp. Vi fick båda flickor och under den första tiden träffades modern och jag mycket, sedan blev det familj med familj. Av olika omständigheter, separationer och osämja så blev det iallafall tillslut så att jag fann mer gemenskap och vänskap i fadern och där fann jag ju min vän D. Han har stått mig nära och hjälpt mig många gånger när jag haft det kämpigt. Han har funnits där lyssnat precis som jag har gjort för honom. Tyvärr så umgås vi inte alls lika ofta som förr och det saknar jag. Men vi håller kontakten och ser till varandra :)
Det var ju även när dotter var liten som jag svarade på den där annonsen i Vi Föräldrar. Ni vet, den där en nybliven mamma sökte brevvänner. Hon planerade att vara hemma länge med sin dotter, precis som jag gjorde just då. Till min förvåning fick jag svar... Måååånga, låååånga brev blev det och alla har jag sparat. Hon vet allt om mig, hon lyssnar och finns för mig när jag behöver det. Det går inte en dag utan att hon finns i mina tankar och allt som oftast tycker man att det var så länge sedan man pratade fast det kanske var på msn igår. För det som en gång var brevväxling, blev msn och sen tillslut, efter många år, så träffades vi. Det var spännande, nervöst. För tänk... Jag hade ju lämnat ut allt om mig, hon kanske hade skapat sig en annorlunda bild av mig. Tänk om vi inte alls gick ihop IRL!!! Men det gjorde vi!!! Hon är min allra underbaraste vän! Min bästis! Vad skulle jag göra utan henne? MIN UNDERBARA M-L!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar