Lördag morgon

Man skulle kunna tro att jag dansat hela natten. Det är så jag ser ut när jag tittar mig i spegeln och det är så min kropp känns. Men det var jag inte utan jag hade en lugn kväll hemma med mina små. Vampire diarys och James Bond på tvn.

Tidigare var jag till Mamma på jobbet. Där ska min Lilla Skitbil få vila i helgen. Den behöver lite värme och kärlek. Mycket fukt på insidan, så pass att torrbollen inte hjälper. Kan bero på att jag saknar mattor i bak där barnen sitter med sina snöiga skor. Detta resulterar ju i att jag inte bara får skrapa rutornas utsidor utan även på insidan. Men Exet hittade små mattor i källaren så då tänkte jag låta den tina och torka upp lite innan jag lägger i dem. Han, Exet, skulle ut så det passade utmärkt att han kom efter i sin bil. Så kunde jag sedan skjutsa honom dit han skulle och ta med bilen hem.

Normalt när han är ut så brukar jag höra något från honom. Något sms, eller att han vill ha skjuts... När jag vid två skjutsade hem en vän så hade jag fortfarande inte hört något. Det gör ont i hjärtat och det är då tankarna tar fart. Jag är en person som liksom vill veta, det kan vara tider eller platser för samlingar. Matönskemål osv. Ovetskap för mig är rena mardrömmen!! Det får mina tankar att skena som vilda hästar. Nu mer än någonsin.... Så från att han kanske var lite full och åkte hem tidigt (vad vet jag) till att han ska gifta sig i morgon med typ Angelina Jolie, de anmäler mig till Soc för jag är psykstörd och så tar de givetvis vårdnaden om barnen.

Natten har varit jobbig, snaran runt halsen har suttit där, tightare än någonsin och badrumsgolvet har varit en kär vän. Jag kan nog varje fläck på det snart....

Jag är trött i både kropp och själ... Känner att orken håller på att ta slut. Det är nu jag inser, att steget är inte så långt. Om man nu skulle vilja.....