måndag, augusti 22, 2011

Vänskap

Man säger sig känna sina vänner. Man tror att de finns för alltid. Men inte förrän man verkligen behöver dem inser man vilka som är det riktiga vännerna. Jag vet inte om jag skulle ha överlevt det senaste året om det inte vore för en handfull vänner. Som funnits och lyssnat, kramat och skrattat tillsammans med mig.

Jag och M-L med vinden i håret på ett
traktorflak ute i Askerskogen
förra sommaren
Som jag tjatat här i bloggen om min M-L som bor så långt borta. Som jag saknar och längtar. Nu mer än någonsin. Nästan 30 mil för en kram känns lite magstarkt kanske. Men sen vet jag ju att du finns nära, bara ett knapptryck bort. Vågar nog knappt tänka på hur många timmar man suttit med dig framför skärmen. Bättre tider väntar för oss båda och då får vi väl se till att få tummen ur och fixa till en dejt ;)

Nette och jag i pappas Ford Sunliner
på Big Lake Run i Rättvik


Sen Nette som är en äldre bekantskap som blivit nyvunnen vän. Vad du betyder mycket för mig!! Vore det inte för dig så skulle jag ju knappt tagit mig ur sängen vissa dagar. Inte gått utanför dörren eller ätit. Det har varit ett mycket tungt halvår och då har du funnits nära, i vått och torrt.





Tyvärr så hittade jag ingen bild på oss tillsammans Mia! Det måste vi råda bot på!!! Vår relation är ju den yngsta, som på något konstigt sätt överlevde diverse kaos *skrattar lite för mig själv* Vilka turer det har varit!! Kanske var det som stärkte vår relation med. Det är väl när det blir så, som man liksom inser. Det jag skrev ovan, att man vet vilka som är ens vänner när man verkligen behöver dem.

Tack för att ni tar hand om mitt sargade hjärta!!!

Trasigt, och ser nog inte mycket ut för världen, men med er läker det. Sakta men säkert!


2 kommentarer:

Anonym sa...

Du finns ju där för oss, klart vi finns vid din sida...*kam* //Mia

Anonym sa...

pusssss // Nette