Ja, lite tinitus hade man nog iaf...

..om det nu skulle vara tillfälligt att ha det. Skrikande och gråtande tjejer *suckar* Emil fick ju panik när vi stod på avvaktande säkert avstånd från Dotter med vän. Mitt uppdrag var ju till Emils förtvivlan att knäppa kort. Så god mor som man är så står man där, med sonen på axlarna och knäpper kort.






Först ett antal på Johan och hans bror (Henrik?), sen på en ivrig väntan på att få komma upp på scen.








En förhoppning om att få sin skiva signerad och kanske, vem vet... Få en kram :)






















Sen slutligen komma ned, mycket nöjd, med en signerad skiva, en plansch som bonus och med extra röda kinder ;)

Tänk att man en gång i tiden var likadan... Min kärlek var (läs ÄR) ju Joey Tempest. Grät mig till sömns många nätter för att han inte skulle älska mig tillbaka *ASG* Vilka tankar man hade...

I vilket fall som helst så fick jag ju uppleva lite fjortisfeeling förra sommaren då jag var på Rockweekend. Tog mig en välförtjänt kram och blev tvungen att offra min underbara jeansjacka som jag fått av min underbara vän!! Men ååhhhhh vad lycklig jag kände mig!! Jag vet ju dessutom att han känner det samma ;)