Som min mor alltid sagt...

"Ser man fram emot något för mycket blir man oftast besviken"

Oj, oj, oj vad det stämde med gårdagen!! Det var ju fest igår, tjej resp kill-fest. Ni vet, när man kommer till en fest och det bildas som små läger...? Två jobbar på samma ställe och pratar om det. Två är barndomsvänner och pratar nostalgi, två sitter och deppar över den enes barnlöshet och den andres bortgångna mor *suckar* Samma skiva går runt, runt, runt och inte var det metal kan jag säga... Det blir nog bättre när vi kommer ut på krogen... OM vi nu kommer iväg. Efter ett antal försök att komma in i gemenskapen gav jag upp. Drog i väg mess till hela min kontaktlista ihopp om att någon kände för att rädda mig. Men tyvärr, några var sugen men hade barnen hemma, eller hade jobbat hela helgen. Så vid 22.30 ringde jag själv taxi och berättade det. Motvillig följde ju resten med och min förhoppning om att kvällen skulle bli bättre ökade. Vi gick in och där fanns ju allas respektive vilket resulterade i att alla skulle hångla... Gav upp och gick till bussen. Väl hemma i viken köpte jag mig en *viskar* stor, saftig ostbugare med extra ost dessutom. Tyckte synd om mig själv... Visste att maken skulle ligga snarkandes när jag kom hem....