måndag, mars 15, 2010

Vänskap

Jag känner många personer, har många bekanta. Jag är en social och öppen människa och genom mitt yrke och mitt jobb med fotbollen blir det ju liksom så. Jag tror nog att många anser sig känna mig. Men det är få som lär känna mig fullt ut. Få som jag litar på och anförtror mig till. Vänskap är en viktigt del i mitt liv och jag håller mina vänner nära. Jag vill kunna berätta allt utan att de dömer mig och förväntas givetvis visa samma respekt tillbaka. Det är två personer som vet alla mina mörka hemligheter *asg* De som jag kan prata om allt med. Dessa två har jag gråtit med, skrattat med IRL eller via msn. Jag skulle offra mitt liv för dem, i stort sett (bortser från att jag har barn nu) Jag har trott och hoppats att deras känslor varit de samma, man borde ju liksom känna om de inte är det. Om så var fallet så hade man ju inte heller känt en så stark samhörighet. Trodde jag....

Det är väl därför jag känner mig så tom, så besviken, så... ja... så ledsen....

2 kommentarer:

M-L sa...

Ibland prövas vänskapen, jag hoppas att din vän visar sig vara den du trodde och att det här bara är en brusning i ett vattenglas!

Sen kan jag inte låta bli att tänka mig som en av de två du syftar på. Iallafall är du den vännen för mig! Precious you! Kram

Maria sa...

Det vet du att du är ju!!! Love you!!!