*ARGGHHH*
Skrev nyss ett långt inlägg om sorg ledsamhet och smärta.... Elände och misär. Så försvinner det!!! Bara så där!!!! Jag kan omöjligt skriva det igen, inte på det sättet och med de orden. Mycket irriterande.
Det jag försökte förklara var att den där tomheten och den där utnyttjade känslan åter är tillbaka i kroppen. Den försvann för en stund. Men nu är stenen i hjärtat tillbaka, snaran runt halsen har dragits åt igen och knuten i magen den växer så sakteliga. Det som för stunden kändes som tröst och hopp har jag nu insett bara var tomma ord, något att för stunden stilla tårarna med. Ord som jag antar gjorde det lättare att gå vidare. Jag inser att jag är den där pusselbiten som för en stund verkade passa in, som gjorde helheten komplett. Där satt jag, fyllde min funktion för att sedan bara kasseras när man tillslut inser att det inte alls passade. Så nu är jag åter bortkastad, förbrukad och utnyttjad till max. Jag har används till det jag uppenbarligen behövdes, men inte mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar