Skämt åsido.... En presentation av sig själv är ju sällan det enklaste och just nu är det svårare än någonsin känns det som. Men let's go!
Jag är pedagog och försöker vara det så väl på jobbet som hemma. Det är ju inte det lättaste, men försöka duger sägs det. På jobbet skriver jag, fast det är ju faktiskt inte mitt jobb just nu utan för tillfället arbetar jag som assistent inom LSS, handikappomsorgen. Ett yrke som jag inte har så stor erfarenhet utav, men som jag ser som en utmaning. Jag tycker ju om att arbeta med människor och är social så kan det egentligen vara någon skillnad (bortsett från olika behov) att jobba med stora eller små?
Jag har två barn, Sonen som blir 9 år i december och Dotter som nyss fyllde 13. Just nu är jag inne i en fas där jag starkt ifrågasätter mitt föräldraskap. Med Tonåringens hysteriska anfall och Sonens mer medicinska. Dessutom känner jag mig helt slut i själ och hjärta. Hur kan man då vara en bra förälder? Jag gör dock mitt bästa och som tur är så har mina barn en underbar Pappa med som gör sitt bästa.
Jag är en känslomässig person och styrs nog tyvärr alldeles för mycket av mitt humör. Är sällan arg, men när jag blir det så både säger och gör jag oigenomtänkta saker som jag sedan får ångra. Gråter som bara den till sorgliga filmer och kan även bryta ihop om någon berättar något tragiskt. Men jag ser mig oftast som en glad och positiv person och jag tror nog att majoriteten i min omgivning gör det samma. Sen är jag en tänkare, på gott och ont. Skulle nog kunna analysera sönder saker... Men ibland behöver jag också göra det för att komma vidare. Det är mitt sätt att hantera och bearbeta saker
Fotbollen har tagit större del i mitt liv eftersom jag är lagledare och tränare i barnens båda lag. Det är en intressant sysselsättning, men jag har kommit till insikt att jag borde avsäga mig mycket. Det tar mer tid och jag känner hur jag tas för given allt oftare. Vet att det är barnen som kommer förlora på det, eftersom det inte finns någon i nuläget som kan ta över,men jag måste tänka på mig själv.
Sen är ju musik en mycket stor del av mitt liv!! Konserter, spelningar, Spotify.... Vad vore livet utan musik?!!
2 kommentarer:
Jag tror varje sund tonårsförälder ifrågasätter sitt föräldraskap, så det så. Annars skulle det inte anordnas kurser och skrivas böcker om det? ;)
Nä, det har du ju rätt i :)
Jag har betat av Tvåan!! Du ligger efter :P
Skicka en kommentar