Dag 11 - Min syster

Vi är nog som natt och dag, jag och min syster. Inte bara till utseendet utan till sättet, åsikter osv. Om man inte visste så har jag svårt att tro att någon skulle ta oss som så nära släkt.

Men hon är min Lillasyster i vått och torrt och JAG ÄLSKAR HENNE!

Jag var 2 år och 10 månader när hon tittade ut och jag har svaga minnen, som sedan min mor har fyllt i, av att vi var ute och plockade smultron kvällen innan. Jag, mamma och mormor som jag har haft turen att bo granne med hela min uppväxt. Sen vet jag att jag lade mig och på morgonen var mamma borta. Sen minns jag inget mer och har inte heller någon aning om vad jag egentligen tyckte om min syster när hon kom hem. Men har ju fått reda på att jag bet henne i fingret vid något tillfälle och drog henne i håret vid ett annat. Men vilka syskon gör inte det ;) Senare kom jag på att man kunde ju skicka henne på ärenden. Man kunde ju säga åt henne att fråga om glass eller fika. Tyvärr hade ju jag en smart mor och hon överlistade mig varje gång.

Ju äldre vi blev desto mer oense blev vi och under tonåren har jag nästan bara minnen av tjafs och bråk. Retsamma saker, slagsmål osv. Men jag vet att vi hade fina stunder! Det var ju i den här vevan som mina föräldrar separerade och då vet jag att vi fanns för varandra och stöttade. Jag kan bara inte minnas det nu.... För vi växte ifrån varandra under de här åren.

Så blir vi vuxna... Hon studerar, lever singel liv som partyprinsessa i Stockholm. Jag gifter mig och skaffar barn med allt vad det innebär. Vi hade helt enkelt inte så mycket gemensamt de få gånger vi träffades. Men på senare år har vi tagit igen och nu närmar vi oss varandra åter.

Jag ser fram emot nästa gång vi träffas, som jag vet blir det på söndag i Uppsala då min moster har Adventsvaka. Vill se hur hon ser ut, hur hon mår.... För tyvärr vet jag ju att det inte är så bra med hennes hälsa :( Vi har nog ett och annat att prata om, stötta och trösta varandra lite. Fast det är ju kanske inget man gör med övrig släkt närvarande....