Förmiddag

Fortfarande i sängen... Natten har varit bra, tror att jag sovit oavbrutet. Känner mig ändå inte utsövd på något vis. Man går upp av ren rutin, väcker barnen. Sista morgonen med dem på några dagar. Dotter som alltid stressad och inte blir det bättre av att jag ställer frågor om packningen som ska med till pappa. Sonen är alltid morgonpigg och han är oftast glad så fort han kommer upp ur sängen. Tänk om man kunde få hans humör!! Han saknar dock vantar och ingen verkar veta var de tar vägen. Dags att köpa nya - IGEN!! Nåväl, barnen iväg till skolan och jag återgår till sängen...

När man blir ensam, det är då tankarna kommer. Men hinner inte gräva ned mig eftersom telefonen ringer. Fler som mår dåligt :( Bara att gå ur sitt eget huvud, vara opartisk. Men kan man vara ett stöd när man själv inte är stabil? Jag finns ju där i allafall, det bör ju vara värt något. Den här gången uppskattas mina ord och det gör mig lite gladare. Det ger ju enormt att kunna hjälpa någon som inte mår bra:) Men det gör ju också att jag saknar dem som brukar vara mitt stöd.. Hon där nere och Han där borta...Båda nära med hjälp av teknik, men ack så långt borta på andra sätt.

Dagens frukost fick inte heller stanna kvar och jag har ingen medicin kvar. Ska försöka klara mig och pilla i mig mindre mängder under dagen. Sen syns det så tydligt i huden på mig. Mitt mående ger flamming hy och finnar uppstår, enorma sådana. Att jag dessutom är inne i en "byta-hudvård-period" gör ju inte saken bättre. Öm i näsvingar, haka och tinningar... Kanske ska unna mig ett bad med inpackning av både ansikte, hår och fötter. Någon som erbjuder massage?