lördag, februari 12, 2011

Fredagkväll

Är det något som jag vet så är det att man inte ska sitta själv på kvällar när man mår dåligt. Men att finna ork och engagera sig till aktivitet finns ju inte. För att inte tala om smärtan efter ingreppet som börjar bli outhärdlig :( Men tidigare i veckan när Mor och jag var på bio bestämde vi att gå ut och käka på fredagen. På grund av mina omständigheter och även min Systers om gett sig tillkänna igen så väljer vi istället att äta hemma i Hästbo. Jag hade ju inte fått i mig nå mat alls under dagen och jag bävade ju lite smått över att sitta där... Jag vill ju inte prata och nu skulle jag säkerligen ställas inför det faktumet att jag blev tvungen. Ligger kvar i sängen in i det sista. Planen var att vara ute till strax efter 18 så att jag kunde hjälpa Mamma med maten. Men så skakig och finner inte motivation. Kommer hemifrån närmare 18.30 då jag fått ett meddelande om att Syster dessutom var försenad från Stockholm.
Väl ute så har Mor redan börjat förbereda och sätter mig i arbete med förrätten som består av Avocado och en röra med Rökt kött, creme fraiche mm
Syster kommer och vi sätter oss ganska omgående till bords Till förrätten dricker vi ett vitt ganska sött vin. Nästan på en gång kommer vi in på min Mors senaste månader. Det har hänt en hel del för henne med och omställningen börjar väl lägga sig. Men hon verkar trivas med tillvaron. Sen vänds uppmärksamheten mot mig... Men jag styr in diskussionen på huvdrätten som var Baconlindad kyckling, potatis och Mammas underbara sås.
Till det serverades givetvis ett rött fylligt vin. Är det något som min Mor är expert på så är det att göra helt underbara såser. De är verkligen gudomliga, som en ocean av smakupplevelser på tungan. Med tanke på min status börjar jag ju vid det här laget känna av vinet och när frågan åter kommer så berättar jag givetvis allt... Jag har ju liksom inget att dölja och jag är nog ganska lätt att läsa när det gått så här långt. Men givetvis var det skönt att prata och man får konkreta frågor att fundera över. Väl vid desserten, friterad camembert med hjortronsylt och vaniljglass så är det Syster som får uppmärksamheten Hennes hälsa har ju inte heller varit den bästadet senaste året och nu är det tydligen nya undersökningar som gäller. Mamma vill se vem som åker i "Let's dance" så vi förflyttar oss till soffan. Där dricker vi sedan kaffe och Bowmore som avec.
Samtalen blir djupare och till viss del nostalgiska. Vi pratar minnen och jag kommer på mig själv att jag faktiskt fungerar, kan le... Och har fått behålla maten!!!
Men på natten kommer åter ångesten, den fysiska smärtan och så vill maten komma. Det blir inte många timmars sömn och jag känner på en gång på morgonen att jag vill hem. Längtan är stor. Tunga tankar kommer.... Snabb frukost och så en genomgång av bilen som slutligen ska byta ägare. Sen hemåt... Hinner inte ens till Bullerbyn innan tårarna kommer. Helt okontrollerat bryter jag ihop i bilen. Planen var att gå in på Biltema så jag tvingar mig själv att ta mig samman, tror det fungerar men jag måste ha sett ut som ett spöke där jag vandrade bland hyllorna. Istället för att bara ta en snöborste, betala och åka så blir jag ju tvungen att ringa Exet och fråga om det finns någon i källaren. Varför??!! Av vilken anledning måste jag göra det?!! Är jag tvungen att plåga mig själv eller? Är min plan att bli så där dryg?!! Det resulterar i vilket fall med att jag inte kan vara kvar. Avslutar samtalet och åker därifrån tomhänt. Gråter hela vägen till Viken, men tar mig samman lagom till jag hämtar barnen. Härligt att se dem!! Jag vet att jag in i det sista kommer försöka vara glad med dem och även om det kommer bli en tung vecka på det viset så vet jag också att de kommer få mig på andra tankar. Väl hemma måste jag vila, smärtan går inte att ignorera längre....



Inga kommentarer: