När jag väl hade somnat inatt så ringde telefonen. Bad timeing!! Jag fick ett sms av en vän och när det skickades så måste man ha kommit åt uppringningsknappen. För när jag svarade var det ingen på andra sidan. Sen var det kört.... Låg och vred, funderade, analyserade..... Tittade på klockan sista gången vid 5. Sen upp vid 7, matsäcken skulle fixas till Sonens friluftsdag *gäsp*
Mina barn är underbara!! Båda har fått berättat för sig att mamma är sjuk, men i olika "allvarlighetsgrader". Jag tycker ju att det ordet inger så mycket oro som kan vara onödig. I vilket fall så uppfattar jag att de har curlat mig i några veckor och det är ABSOLUT INTE MENINGEN att barn ska behöva göra det. Något som gett mig ångest. Men så idag!! Dotter kommer i nylonstrumpbyxor, kortkort kjol, t-shirt och förväntar sig ha jeansjackan som hon dessutom inte kan stänga när hon har mitellan. Jag tittar på termometern som nästan närmar sig 10 minusstrecket, försöker lugnt förklara att det kanske inte är bästa klädseln idag. Hon får världens utbrott!! ÄNTLIGEN!!! Trodde inte man kunde bli så lättad över ett gräl med sina barn....
Dags för medicin och tappert försök att pilla i mig något att äta. Ska hämta Dotter på skolan om en timme för färd mot Gävle och röntgen. Hoppas innerligt att hon skött sig så man inte behöver bryta upp frakturen. Den sitter ju på ett så känsligt ställe att den verkligen inte får läka "fel". Då får hon ju men för livet tyvärr.
Barnens far är bortrest så jag får äran att finåka i älskade SAABen. Bara älskar ju den bilen!!! Det är vad jag kallar lyx i min trista vardag :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar