Vaknade av att Liten grymtade lite från sin säng. När jag somnade låg han bredvid mig. Tittade på klockan, 11.40 (!!!). Maken var uppe och hade stängt in mig i sovrummet hela förmiddagen! Har jag sagt att jag älskar denna man?! Kände mig mycket piggare och när man tittar upp och ser detta vid fotändan så kan man ju inte göra annat än att le.
Vi stannade i sängen och myste innan vi insåg att de stora snart kommer hem. Så ut och skotta lite....
2 kommentarer:
Ha ha , känner igen mig :)
Håll ut det blir bättre nätter till slut.
Ja visst är det så!
Hoppas de dyker upp snart ;)
Skicka en kommentar