Som tur va...

..så var det inte magsjuka iaf. Vet inte vad... Men har varit lite hängig och trött de senaste dagarna. Svårt att gå upp och lagt mig tidigt, jag som är en sån nattmänniska. Funderar på att rensa kroppen, detox. H gör det och hon känner resultat bara efter ngn vecka. Vad tror ni? Är ju skeptisk, men det kan ju kanske vara värt ett försök... Eller?

Igår var jag ute och lekte med barnen på förskolan. Leken bestod återigen av att leta istappar. "Maria är bäst på att ta ner dem" hörde jag ett barn berätta "Hon är längst" De andra barnen nickade och instämde. Sen smidde de planer om hur de skulle få mig att ta de största och bästa på det högsta taken. Härligt att höra barn diskutera. I vilket falla som helst så kom de tillslut och frågade och självklart skulle jag ta ned dem. Hämtade en snöskovel och gick dit bort. Slog ned några stycken och sen så föll en stor klump av is ned från taket. Rakt ned på min hand. Tummen slogs bak och tre stora blödande jack visade sig... Typiskt!! Ont som F******N men det visar man ju inte. Sade åt barnen att titta hur många som ramlat ned medan jag skulle sätta på ett plåster. Gick in, svor en lite fin ramsa och plåstrade om mig. Ju längre dagen gick, ju ondare fick jag och tillslut så fungerade det inte mer. Ringde rådgivningen, stukad tumme. "Du bör sjukskriva dig" Hrm... För lite ont i tummen mumlade jag och gick till jobbet följande dag, idag alltså.... Jag tror inte att man inser hur mycket man använder tummen. För usch vad ont jag har haft idag. På och avklädning, skära mat, duka... I alla används tummen....

Åter igen Afrikansk dans. H frågade om jag verkligen skulle gå och visst skulle jag det... Kan ju inte missa!!! Hur kul som helst!! Sen fick jag ju se till att inte skaka och ruska handen för mycket men annars så :) Fixade till och med två övningar som jag aldrig trott att jag skulle klara... Otroligt!! Sista gången nästa vecka och det känns trist, nu när man liksom äntligen har fått kläm på det.

Så idag hände det!! Bibbilina välkomnades till sitt nya hem! Som dotter har längtat... Vi skulle hämta henne förra veckan men då var de inte leveransklara, men idag :) Så liten, nästa så tom jag tyckte att hon var söt.

I morgon är det dags igen. Vi ska till Lars... Börjar misströsta, upplever inte att det ger något. Eller det ger ju mig tankar och funderingar men när "han" inte är mottaglig så spelar det ju liksom inte så stor roll. Men jag tänker inte ge upp, inte än iaf. Skam den som ger sig. Om det är någon som ska bromsa så är det väl "han" då. Men håll tummarna att det inte blir lika illa som förra gången då vi i stort sett satt och skrek åt varandra hela tiden... Inte alls kul, men det behövdes väl komma ut antar jag. Man är mogen som en treåring, kan sjunka riktigt lågt tydligen.

Take care!! :D