Hela familjen kom hem samtidigt idag. Inte ofta det händer så vi blev nästan handlingsförlamade hela bunten... Vad göra? Tjejen drog till gitarrkurs efter ett tag och det var väl det som kickade igång resten av oss.
Sonen övar febrilt till klassens timme. Vi hör "Baby Goodbye" på högsta volym uppe på rummet. Vi funderar och jag är tvungen att gå och fråga. "Jag, Linus och Alexander ska vara EMD på fredag. Linus ska vara Erik, Alexander ska vara Mattias och jag ska vara DAAAAAANNY!" Han skiner upp. "Jag vill att DAAAAANNY ska vinna hela Melodifestivalen" Vad härligt!! Hela jag känner hans glädje :D Sen vad pappan i familjen tycker är ju en annan sak, så länge han inte påpekar för någon mer än mig... Jag hinner inte mer än tre trappsteg ned innan jag hör E (sonen) sjunga "gata upp och gata ner..." Jag skrattar högt när maken suckar i köket. Jag vet precis vad han tänker säga och mycket riktigt. "De där smygbögarna kan jag acceptera men ngt jävla dansband!!" Det enda jag lyckas få fram är "Smaken är som baken..."
Iaf så fick musiken fart på oss båda vuxna med. Han städade äntligen undan alla verktyg som legat i de båda hallarna efter div renovering. Dammsög och svabbade. För min del så blev det ett rejält tvättberg att ta itu med (inte färdig än) och så blev det till att städa sovrummet. Känns som om det var år sedan. Mina fina husdjur, dammråttorna flydde för livet *ASG* Men vad skönt när det är klart!! Nu återstår badrummet. Där är det fortfarande spackel och fogmassa på väggarna och golvet är fullt av vitt damm. Är ju liksom ett lite större projekt, med trassel osv. Får sen om "Inga" har fixat det när jag kommer hem ifrån jobbet i morgon ;)
Kontaktade min sjukgymnast för uppföljning idag. De formgjutna sulorna har verkligen gett resultat på fötter och knänas stabilitet. Men tyvärr inte på värk i det ena knät :( Han trodde att det trots allt är någon typ av inflammation eller förkalkning. Fick tid för behandling och beroende på hur kroppen svarar så kanske det blir remiss till en det ena en det andra hållet. Håller tummarna för att det inte är så illa som det känns. Börjar kännas i kroppen att man inte kan träna fullt ut. Psyket påverkas ju också, mer än man tror.
Nä, dags att återgå till min härliga tvätthög och så ska ju barnen läggas innan Meredith får all min uppmärksamhet :P
Ha det bra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar