tisdag, mars 10, 2009

Vilken dag...

Började dagen med ett ryck. Vad är klockan??!!! 7.30!!! Barnen skulle börja skolan om en halvtimme. Jag flög upp ur sängen rusade ut i hallen för att inse att det var idag som maken skulle sköta morgonbestyren och att hela familjen faktiskt satt och åt frukost tillsammans i köket... *pustar* Jag känner hur hjärtat slår i bröstet medan jag sakta lunkar in på toaletten. Dagar med den typen av start brukar vara jobbiga... Mumlar lite för mig själv medan jag sätter på mig morgonrocken för att säga hej till barnen. Vinkar den obligatoriska vinken i fönstret när de går. Äter min frukost och fokuserar på att andars, varva ned. Snön yr utanför fönstret och jag muttrar åter för mig själv. Gårdagen var underbar, vatten som droppade och fåglar som kvittrade. Våren var äntligen på väg, bara den tanken hade ju gjort den dagen till en glad dag... Tvärtemot idag. Skrapade rutorna och satte mig i den kalla bilen och åkte till jobbet.

Efter en stund i bilen med Rockklasiker var humöret bättre och när jag strosade in på avdelningen log jag faktiskt för mig själv. För en stund iaf, tills jag hör "Nej ***** Jag sa att du skulle sitta här" en annan pedagog "Om du inte sitter still får du gå ut!" Jag tassar in i rummet där "gruppen" har samling. Idag var det flera av barnen sjuka, så i ringen satt 6 barn och två pedagoger. Liten lagom grupp när man ska ha temaverksamhet. "Hej Maria! Tur att du kom för idag är vissa på sitt bästa humör" Hon himlar med ögonen. Jag känner åter ilska och irritation inom mig. Citat ur läroplanen susar runt och jag tänker på texten från "En upptäcksresa utan slut"

En positiv barnsyn


  • Läroplanen betonar synen på det kompetenta barnet, barnet som är fullt av förmågor och som aktivt tar del i sin egen kunskapsutveckling. För att kunna fullfölja förskolans uppdrag och riktilinjer krävs ett förhållningssätt till barnet som utgår ifrån att barnet är fullt av möjligheter. Det krävs att den vuxne ser barnets förmågor stora som små i alla situationer och ger barnet hjälp och stöd i dess utveckling. En förutsättning är att de vuxna ger barnet den tid det behöver, fokuserar på barnet, skärper ögon och öron för att se och lyssna till barnet.

Jag tar ett djupt andetag "Hej allihopa! Får jag sitta bredvid dig *****?" Barnet sken upp och klappade på golvet. "Kon, du sitt nära mej" Resten av samlingen flöt utan "besvärligheter". Det berörda barnet har svårigheter med kommunikationen. Tar gärna till knuffar och slag när de andra barnen inte förstår. Men det gör ju vår roll som vuxen ännu viktigare. Vi måste ju finnas nära och ge barnet de verktyg som behövs just då, för att fungera i nuet. Efter samlingen gör barnen individuella val. Det skall göras intervjuer till dokumentationen så vi styr inte upp något gemensamt. Några barn vill bada, några ritar. Jag sätter mig vi bordet och tar fram den nygjorda varma play-dohn. Där blir jag sittande med resten, inklusive barnet från samlingen. Det pratas om färger och former. Förmiddagen flyter på fort och snart är det dags att duka för mat. Resten av dagen är vi ute och leker i den härliga nysnön.

Lyckas smita lite tidigare, vilket var perfekt eftersom sonen och jag skulle göra ett besök hos frisören. Han har ju vägrat att klippa sitt långa hår. Rocker ända ut i topparna ;) Men nu såg det ovårdat ut....




Luggen ned i ögonen och öron som inte alls syns. Jag förstår honom och jag vill ju givetvis att han ska gilla hur han ser ut, men vi måste kompromissa lite. Han gick med på att ansa lite uppe på huvudet så länge han fick behålla det långa i bak. Lät ju bra :)




Som tur var så blev han nöjd med resultatet. "Nu kan vi ju göra det så där rufsigt och busigt uppe på!"


För min del blev det myyyyycket kortare än planerat och drastiskt ändrad färg.... Ibland blir man lite impulsiv....

Åter hemma så var det bara att laga mat till de små och byta om. Min kollega skulle komma om en timme, dags för Afrikansk dans :D

Dagens lektion gick mycket bättre. Jag kände ju förra gången att jag hade gått tillbaka. Tyckte inte att stegen flöt, för att inte tala om alla "skak" som inte satt där de skulle. Men nu så kändes det bättre. Sitter här nu, precis svettat av, lagt barnen...

M-L hojtade till nu, så jag ska väl umgås en stund med henne innan duschen.

Ha det bra :)

Inga kommentarer: