måndag, april 27, 2009

Oj, oj, oj....

Senast jag skrev var 16 april!! Det spelar verkligen hur jag haft det de senaste veckorna. Den lilla tid jag haft vid datorn har gått till fotboll och på sin höjd kollat mina mail (om fotboll).

Läste en veckas blogginlägg som min underbara vän skrivit och får dåligt samvete. Borde höra av mig... Du verkar ha det lite tungt du med :( Kan inte annat än be om ursäkt *gråter en skvätt* Vi måste planera in ett "mötesdatum"!!! Jag behöver en fast punkt att se fram emot. Förslag??!!

Hur som helst så, som sagt, är det mycket fotboll nu. Förra veckan var det Kick-off på tisdagen. De flesta ledare var närvarande. Först mjukstart med bowling, som "vi" (F 1997) förlorade.. Men vi fick en varsin mugg med logga som tröst :) Sen åt vi en bit mat tillsammans innan arbetet började. Vi gick igenom policydokument, ledarmanualer osv. En mycket lärorik och givande kväll. Men man var rejält sliten när man kom hem. 16.45-21.45...

Dagen efter hade killarna träningsstart för terminen. En av ledarna har gått in i väggen så nu stod den andra ensam. Vad gör Maria? Jo... erbjuder sin hjälp givetvis *suckar* Att man inte bara kan bita sig i tungan ibland!!! Så nu är man administrativ i det laget med, hemsida, kontakt och allt vad det nu innebär. Men jag vill ju hjälpa Micke så gott jag kan eftersom alla andra föräldrar tittar bort och spelar döv när frågan kommer. Så J**LA vidrigt beteende!! Ändå vill de att deras barn ska spela och det stå lik förbannat vid sidan om plan hela träningen. Ska det då vara så svårt att kanske vara bollkalle odyl??!! Nå ja... Så var det med det.

På torsdagen hade "VI" äntligen ute premiär, något tjejerna sett fram emot i veckor. Att träna inne i ett plåtsjul när solen skiner är ju inte så kul... Men nu var det dags och det kändes som om Jessica och jag släppte ut våra kalvar på grönbete :) De sprang runt med bollar och skrattade. Så härligt att se. Den träningen skulle bli en "tråk-träning". Bara stå och nöta samma saker inför matchpremiär. Inkast, pass, volley och nick. I vanliga fall suckar de efter en stund men nu sa det inte ett pip. Muntra ljud hördes och när det var dags att avbryta för matchen så protesterade de. Något som annars är heligt, träningens avslutande match.

Stämningen hemma har ju varit allt annat än harmonisk. Maken uppskattar ju inte all energi jag lägger på fotbollen, trots att den ger mig glädje, för att inte tala om den glädje min dotter får utav det. Hon har utvecklats enormt under vintern och har till och med sagt att fotbollen hade slutat vara rolig. "Inte förrän du började målvaktsträna mig blev det kul" Härligt att höra, trist bara att inte pappan ser eller hör det med... Hur som så efter en eftermiddag av tjafs så valde jag att bege mig ut med min kollega Maria. Bara för att sitta och surra på en pub, ventilera och analysera, stöta och blöta. Så skönt att bara rymma ibland ju... Sen att man intar lite för mycket och blir borta alldeles för sent är ju en annan sak. Kan ju berätta att lördagens avslutande inomhusträning hölls av två mer eller mindre bakfulla tränare. Bra förebilder??!! , inte ett dugg... Riktigt illa med facit i hand. Tur bara att det inte var några föräldrar där när vi hade 40 minuters mörker kuragömma.. (Vad har det med fotboll att göra??)

Nå ja... Nu har jag inte tid att skriva mer... *suckar* Måste vårda min relation lite med.

Kram på er!!!

Inga kommentarer: