Nattedepp

Sitter och läser lite bland mina egna inlägg. Känner att det inte är många det senaste halvåret som är av positiv karraktär. Det känns i hjärtat... Jag som normalt är en positiv människa.

Fastnade vid detta inlägg ( Jag dör... ) och inser att inget har förändrats, symptomen är det samma men man har på något vis accepterat. Man ställer in sig på att det är så det ska vara liksom. Hur sjukt är inte det?!!

För att inte tala om detta inlägg som min dotter skrev.... Min dotters blogg Det gjorde ont att läsa då, kan inte påstå att det gör mindre ont just nu

Sen den där skiljsmässan... Livet... Jag har fortfarande inte lämnat in det där papperet och jag funderar fortfarande över vad som vore bäst för barnen när jag går bort...

Men sen finns ju inlägg som fortfarande värmer när man blir påmind :) T som i Trevligt förmiddagsbesök eller Så får man ett brev

Känslomässigt blev det i allafall och nu ska jag torka mina tårar och krypa in mellan lakanen
NattiZ!